Herrebro våtmark

Det finns en helt nyanlagd våtmark precis utanför Norrköping som kallas Herrebro, eftersom den ligger vid den gamla tippen med samma namn. Nuförtiden är den gamla tippen ett slamupplag. Detta skulle kunna tänkas vara lite lätt motbjudande men jag kände ingen lukt under de timmar jag var där. Eller jag och min pappa bör jag säga, eftersom det var han som informerade mig om denna nya sevärdhet! För att hitta dit är det lättast att satsa mot Borgs kyrka - det finns en parkering mittemot som är till våtmarken. Finast är dock att ta grusvägen in - första grusinfarten efter bron (vid NORF-ridskolan). Vi cyklade och det tog nog inte mer än 15-20 minuter. De jobbar fortfarande med att göra fina stigar i området så ha bra skor på er än så länge. Däremot inne i våtmarken finns fina spångar så man blir inte blöt om tårna!

Spångar i Herrebro, längst till höger ser ni även gömslet

I våtmarken finns det både ett fågeltorn, som befinner sig en bra bit från vattnet precis under en mysig ek. Ta med kikare om ni ska spana härifrån!

Utsikt i Herrebro! I mitten ser ni fågeltornet, till höger är vyn från detsamma

Gömslet är lite roligare - då går man först igenom hela skogen och våtmarken för att komma in i ett litet hus med smala luckor runt väggarna. Funkade väldigt bra att spana igenom och jag fick bra bilder på fåglar som inte alls fattade hur nära vi farliga människor var. Även på vägen dit och ifrån så lyckades jag fota sädesärla och steglits.

1) sädesärla 2) enkelbeckasin? 3) steglits

Sävsparv!

Två av fåglarna var helt nya för mig, och steglitsen hade jag aldrig fotat förr. Enkelbeckasinen är jag osäker på, men jag tror den långa näbben och de "linjerade" mönstrena på överkroppen skiljer den från övriga brunspräckliga vattenfåglar. Sävsparven var mycket lätt att känna igen när jag väl identifierat den - se den svarta formen på huvudet och de vita "polisongerna" samt vit runt nacken. Såg två av dessa, kanske hane och hona.

Skrattmåsar fanns det i massor (kanske inte jämfört med Tåkern, men många ändå). Chokladbrun huva till skillnad mot tärnornas "munkhätta" i svart. Ett helt gäng med fiskmåsar eller tärnor satt på öarna längre bort och de fick jag inga bra bilder på.

Skrattmåsar

Även änder fanns i flera uppsättningar, både gräsänder och skedänder. De senare hade jag aldrig sett förut och färgen var verkligen vacker! Minst ett par såg jag, eventuellt två.

Vanliga gräsänder

Skedänder

Även knipor och sothönor stoltserade för oss i vatten och på de små öarna där skrattmåsar hade koloni.

Knipa

Sothöna - ev. är den vänstra något annat?

 När vi hade stått i gömslet så länge att vi började frysa gick vi bort till fågeltornet. På vägen hittade jag den enda floran som jag fotade för dagen - en gullviva. Bland ekarna lekte sedan bofinkar. Är det någon som vet vad det är för liten fågel som så ivrigt hovrar ovanför gärden? Den lyckades jag inte ens fånga ordentligt i kikarsiktet.

Gullviva

Bofink, hane

Min pappa var lite besviken över att ingen örn kom ut och attackerade och åt någon av fåglarna... ornitologi var kanske lite tråkigt för honom, men vi fick istället se arga tofsvipor jaga bort en korp (kanske en kråka).

Korp (?) Havsörn (se kommentar!) till vänster, tofsvipa till höger

Mer spännande än så blev det inte, men mysig dag och sen fick jag tårta hos lillasyrran vilket inte var helt fel heller.

Påsk i skärgården!

Ett något försenat inlägg men jag lovar fina bilder! Redan på vägen ut till ön så hann jag se tranor, svanar och strandskator. I båten såg jag ejdrar i par och flock. På ön hann jag både se en nyfödd kalv, flera nyfödda lamm och ett lamm som föddes medan jag såg på. Helt underbart att se och obeskrivligt "hedrande" att få vara med om. Jag tänker inte lägga upp några kladdiga bilder dock, så var lugna. Förra året fick jag se en get "killa" (vilket tydligen är ett godkänt ord, tänka sig) och filmade detta i tysthet.

Tillbaka till det mer vilda! Vad lyckades jag inte fota? Gransångaren som sjöng sitt salt-sill läte runt huset, hackspetten som skrämdes av kossorna (jäkla kossor!) och en huggorm i gräset. Flera småfåglar som jag inte hade en möjlighet att identifiera. Blommorna satt snällare och poserade för mig. Jag såg den förtjusande julrosen (en gång planterad i en gammal trädgård där det också växer kungsliljor, vildtulpaner och aftonstjärnor senare på våren), vårlökar, massor av påskliljor. Även några växter jag inte sett förut - bl.a. en nunneört och jordreva. Även en pytteliten skålsvamp (misstänker jag) fångade mitt öga. Varje "skål" var högst en halv centimeter i diameter.

1) julros 2) skålsvamp 3) styvmorsviol

Nunneört

 Allting är dock inte lika lättidentifierat, inte ens när det står still. Nedan ser ni en vit blomma som påminner om någon sorts -trav eller mandelblomma, men jag är inte nöjd med någon art jag jämfört med. Önskar verkligen att jag plockat med mig den, men samtidigt gillar jag att lämna naturen orörd!

Vad är det här för något? Påminner om typ backtrav men bladen ser konstiga ut.

 Inte heller har jag tagit mig tid att identifiera mossorna och lavarna jag har fotograferat, men här får ni ett smakprov av skönheten i den lilla växtvärlden!

Mossor och lavar!

Nedan ser ni jordrevan, mycket vacker liten blomma som växte bland en av alla stengärdsgårdar ute på ön.

Jordreva

Men självfallet kunde jag inte låta bli att fota fåglarna heller. Tofsviporna "yipade" och gässen snattrade vid husfjärden medan vi i familjen solade i lä bakom huset.

Tofsvipor

Helt plötsligt dök en havsörn upp på himlen och svävade förbi. Kan aldrig påminna mig om att vi såg dem i min ungdom (inte för att jag är så gammal) men de senaste åren ser man dem hela tiden. Underbart!

Havsörn

Mina promenader resulterade även i en art jag inte identifierat förut men som visade upp sig på en rostig gammal struktur som jag tror en gång höll uppe en flaggstång. Även sädesärlan visade upp sig och gässen, som är så stora, gör det ganska lätt för min lilla kamera att få bra bilder. Kanadagässen är snarlika vitkindade gäss (ni, liksom jag, som kallar alla med svart hals för kanadagäss får det därmed lite svårare hädanefter). Vitkindade gäss ska ha i princip hela huvudet vitt om jag förstår det rätt, medan kanadagässen endast har en vit strimma.

1) sädesärla 2) kanadagäss 3) stenskvätta

Men som biolog är jag inte bara intresserad av det vackra och gulliga.

Två typer av sniglar!

Riddarskinnbagge heter denna skönhet

Allt som allt var det en lyckad och vacker helg med middag i det fria och lugna dagar. I nästa blogg kommer ni få se bilder från Herrebro våtmark! En nyanlagd våtmark alldeles utanför Norrköping, precis vid Borgs kyrka.

Ormfobi? Titta åt annat håll!

Jag hade känt mig lite skyldig för att mest ha gömt mig inne och kollat på netflix under veckan och pallrade mig ur sängen imorse för att hinna med en liten vitsippepromenad till Vrinneviskogen. Det var lite tidigt för att de skulle ha slagit ut ordentligt men jag är säker på att solen senare under dagen skapade ett fält lika vitt som nyfallen snö.

Vitsippor! Vitsippor överallt!

Jag hade även sett de "svampliknande" utskotten i dikeskanterna som egentligen är strobili från equisetum (gud vad man pluggat in dessa ord). Alltså, med enklare ord - "blomman" från fräkenväxter (fast de har ju egentligen inte blommor men det får ni lära er på botaniken).

Fräken (Equisetum spp), tror det är två olika typer

Dessa två växter var allt jag hade planerat att fota, och sen ta mig hemåt innan skolan. Men jag blev självfallet distraherad av fåglar som till och med sjöng rakt igenom ljudboken jag lyssnade på (Conn Iggulden om Djingis Khan, för de som är intresserade). Mest bofinkar men även en blåmes (som blev så suddig att jag inte ens kan med att visa fotot).

Bofinkar

Jag spanade även in några fler vårväxter, bland annat en gul som jag kände igen men aldrig försökt identifiera. Nu tog jag mig tid och det var inte så svårt att lista ut att det måste vara svalört. Därutöver hittade jag även harsyra (supergott! Hoppas inga hundar har kissat på dem bara...) och tussilago.

1) svalört 2) harsyra 3) tussilago

Till slut började jag ta mig hemåt men fastnade på en högljudd fågel och mitt i att ta porträtt på denna vackra gulsparv (nedan) så kom en äldre herre förbi och frågade om jag fått några fina foton.

Gulsparven

Sen förklarade han att han skulle kolla på ormarna som solade i diket på andra sidan av träden. Jag följde efter honom medan han förklarade att ormarna hade börjat komma fram redan i mars och att deras antal redan började sjunka allteftersom de ringlade sig iväg från gärsgården som gick längs med gärdet. Att ett slumpmässigt möte kan bli så lyckat! Han pekade ut ännu fler ormplatser som jag ska undersöka en annan dag, tills dess får ni njuta av dessa skönheter - en svart huggorm och tre vanliga huggormar.

Huggormar som myser i vårsolen

Allra sist stötte jag på en blyg fasan och en något mindre blyg hare och en liten fågel. Allihop satt och tryckte i varsin buske på min väg hem och bilderna blev mindre bra. Den lilla fågeln misstänker jag starkt är en grönfink - se på fotot nedan och säg gärna om ni tror jag har rätt. Rödaktig näbb, grå vinge med gult streck, samt gult ovan vingen.

Grönfink?

Tack och lov för att man ibland lyckas pallra sig ur sängen och övertala sig själv om en promenad, eller hur?

En tamare vecka

Den här veckan blir det ingen kavalkad av blom- och fågelbilder, även om våren framskrider med en mängd vitsippor och såväl blåmesar som rödhakar pep åt mig på närhåll när jag hade båda händerna fulla med vårkliande pållar (för de kan ju inte klia på varandra - eller?). Jag har även sett flera rovfåglar längs med vägarna - en bra gissning är ju ormvråkar men egentligen har jag inte större kunskap om hur man ser skillnad på dem.

En mer eller mindre vild fågel fastnade suddigt på min mobilkamera när jag cyklade hem från stallet - en fasan. Blomrabatten hemma har även nått sin höjdpunkt - älskar dess vårblommor så mycket att jag inte vågar riskera dessa genom att plantera sommarblommor!

Fasan snor frön från småfåglarna.

Påskliljor och pärlhyacinter

Därutöver har vi varit med skolan och besökt en helt underbar KRAV-märkt fårgård, fullt med lamm. Två föddes medan vi var där, och en tredje var på väg. Bråda dagar för alla fårfarmare!

Blandfår av kött-typ

Och helgen, som brukar kunna tillägnas någon promenad med kameran i fickan, gick istället till hästen jag delar med min syster. På lördagen tävlade de och på söndagen red jag en morgonsväng.

90 cm! syrran och pållen

Pållen och hennes kompis leker livet i hagen på morgonkvisten

Sen måste jag bara njuta över hur dagarna blir längre och kvällarna allt vackrare. Ingen stress för att hinna med att vara ute runt skola och stret. Nej, nu kan man utan problem uppleva dessa vackra himlar:

Solnedgång och otålig häst som tycker fotografering är jättetråkigt

Förföljande bofinkar och blyga blåmesar

Efter den lyckade morgonpromenaden på lördagen så kravlade jag mig upp så fort jag vaknade på söndagen. Jag grabbade med mig sittdyna, fågelbok och kikare - förutom kameran (med extrabatteri!). Jag hade tänkt ta mig bort till en promenadslinga där jag vet att det finns kritvita mattor av vitsippor, men si, så långt kom jag aldrig. Ramlade ner i en liten plätt lövskog som jag aldrig sett förut där någon hade tagit ner massa sly. Vet inte om detta är bra eller dåligt för fågelskådning, men blommor var det fattigt med (några blåsippor runt gamla, stolta ekar var allt jag såg där). Jag skrämde livet ur en hare som hade gömt sig alldeles bredvid stenen där jag slog mig ner. Att ta ner handen och lyfta upp ett metallisk föremål (= kikare) ur väskan är tydligen signal för att fly hellre än fäkta. Tre rådjur bestämde sig också för att inte stifta närmare bekantskap med mig. Och jag som är så trevlig!

Jag måste erkänna att dagen började segt med en envis fågel som sjöng oerhört specifikt men som satt långt bort och högt upp, vilket försvårade foto/kikaridentifiering något oerhört. Men med lite hjälp av fågelsång på MP3-spelaren tror jag att det var en taltrast. Det var inte den enda svåridentifierade fågeln som fastnade på bild. Även en tall- eller entita tror jag med tanke på ett kolsvart huvud. Samt två större och... vårglada fåglar. Lite "förargelseväckande beteende" kan man kalla det också.

1) Fåglar med vårkänslor, och något som nog är en nötväcka i nedre, vänstra hörnet
2) Taltrast tror jag, och 3) en entita eller talltita med tanke på det svarta huvudet.

Det var frustrerande att vara fotograf idag. Jag fick inte upp kameran i tid när de placerade sig perfekt och annars gömde de sig mest bakom grenar eller vägrade sitta still. Jag svär på att en bofink förföljde och hånade mig under de tre timmar jag var ute. Men HA! skrattar bäst som skrattar sist för jag fick ett hyfsat tydligt foto till slut! Rött bröst och underdel med grått huvud talar för bofink, vad jag kan se.

En gul fågel försvårade identifieringen för mig, men väl hemma och efter lite rivande i skallen så bestämde jag mig för att det borde vara en gulsparv. Två stycken flörtade oskyldigt med varandra och lite senare tror jag att en letade mat på marken en bit bort.

Herr och fru Gulsparv, förmodar jag.

Därefter stötte jag på några fåglar som verkligen ståtade upp sig och när jag väl kollade vad jag fotat blev jag besviken eftersom jag trodde det var några gråsparvar, men väl hemma insåg jag att det var pilfinkar! Gråsparven har grått på huvudet, men pilfinken har rött huvud och svart fläck på kinderna.

Pilfinkar!

Jag hörde även en fasan idag, och någon hackspett, men bara på avstånd. Gäss flög förbi över mig, och en korp likaså. I morgonkylan var jag glad för sittdynan och tiggarvantarna, men jag kan säga att jag fick fler bra bilder av att vandra omkring eller försöka sitta och vänta. Kom nog för sent för det. Smög på tå över ett grävlingsgryt - eller var det rävlyor? Hur ser man egentligen skillnaden? Och ja, jag är livrädd för att störa grävlingar, och vildsvin. Kanske det är bäst att vara högljudd egentligen, men det kändes lite taskigt att väcka dem så där på morgonkvisten.

En trädkrypare skrämde mig istället. Så modig är jag. Tyckte jag kände igen ljudet från igår och vände mig - och den flög iväg från alldeles intill. Trädkrypare är en av de där "upponerpå"fåglarna som jag kallar dem, de är bruna och vita. Nötväckor är den andra typen, och de är grå på ovansidan.

Nötväckor till vänster, trädkrypare till höger.

Talgoxarna gjorde sig påminda även idag, även om det visade sig att en av mina suddiga bilder på talgoxe var en blåmes - de är lite svåra att särskilja i farten. Svart huvud = talgoxe, blått huvud = blåmes (men de har svarta streck). En blyg blåmes lekte tittut bakom en gren.

På hemvägen fick jag även lite bilder på en rödhake. Dessa lekte väldigt glatt i skogen också, men alldeles för snabbt för att jag skulle få en bild. Det känns som att de är lite försiktigare och försvinner fort när man närmar sig.

Sjungande rödhake i olika vinklar

Som igår tog jag inte bara foton på fåglar, men eftersom blommorna var sparsamma idag så blev det mest tickor och annat roligt som växer på träd. På vägen hem kunde jag fota lite fina blommor på gräsmattorna, så ni får lite färgprakt också.

Vitsippan och tusenskönan känner ni nog igen. De andra är okända för mig
och det är alldeles för sent på kvällen för att försöka identifiera dem.

Även en mindre färgglad växt som vi pratade mycket om på Botanik 1 dök upp, stensöta. Notera sporangierna på undersidan, så kallade "sori" som sprider sporer för fortplantning.

Stensöta (polypodium) med sori

Slöa humlor har surrat omkring både igår och idag, bökat omkring på marken. Undra om de letar värme, mat eller försöker hitta någonstans att fortplanta sig på? Mina insektskunskaper är dåliga...

Humla

Sist men inte minst kom min favorit. Och det har alltid varit min favorit. Om jag någonsin skulle komma på den galna tanken att hålla ett vilt djur som husdjur så skulle det bli denna rödhåriga sötis.

Ekorre!

Sen drog jag mig hemåt, kom hem lagom till elva och hinna packa ner pluggsaker och bege mig till stan för att försöka lära mig lite mer statistik. Gick väl sisådär, men några tal blev gjorda i alla fall!

En vårdag. En solig dag. En fantastisk dag.

Morgonstund har guld i mund säger man men idag var jag trött och mest sur över att jag hade ätit så mycket onyttigt på fredagskvällen. En promenad innan frukost är bästa botemedlet – en lång sådan, med ljudbok i öronen och glömsk för omvärlden. Men ibland vill saker annat. Batterier tar slut. Fåglar som plötsligt hörs när öronplupparna får ramla ner i fickan. En ödla som prasslar i diket, suset av nyvakna myror i stackarna, en porlande bäck som lockar med mig på avvägar – in i skogen och bort från vägen. Bort från grus och vardagen, in i trolsk blandning av löv och barr. Inte en morgon som alla andra.

1) Bäcken 2) Skogsödla 3) myror 4) Nässelfjäril 5) Tranor

Jag kan långt ifrån alla fågelläten. Jag tror faktiskt jag kan räkna på ena handen de jag kan. Korpens djupa skrik och fasanens hesa förvåning hörde jag på avstånd idag. Talgoxar sprattlade runt överallt, tydligen med lite dialekter för flera gånger såg jag dem och hörde trudelutter jag inte hört inne i stan. Är det bara att jag lärt mig se dem, eller är det väldigt mycket talgoxar jämfört för 10-20 år sedan? Såg två tranor som flög förbi över mig med ett himla "honking" - finns det ens någon bra översättning till detta engelska ord?

Jag skrämde bort den första hackspetten (en mindre hackspett en större hackspett tydligen!) utan ett bra foto, men den visade sig (och hamrade) om och om igen därefter, när den där lockande bäcken väl fått mig av vägen.

Mindre hackspett En större hackspett tydligen - röd gump på dem men inte på de mindre

Inte långt därefter hörde jag ett himla bråk som jag först trodde var kajor, men som sen ändrade ton och från de glimtar jag såg misstänker jag en liten flock nötskrikor på 4-5 stycken (då tänkte jag mer sidensvansar, men lätet är nog inte rätt). En rödhake stötte jag också på men den var skygg och svårfotad men hade mycket starkare stämma än jag trodde fanns hos så små fåglar! En mystisk liten fågel gömde sig högst uppe i tallkrona, och jag fick bara en suddig glimt. 

Rödhake och okänd liten fågel

Läten av alla dess slag. Tvi-tvi-tvi, och tiii-i, och ett läte envist som en gräshoppa från kanske en trädkrypare? Såg den bara på avstånd. Kanske även en lövsångare gjorde sig hörd? (det är nog den enda fågeln jag kan härma med min inandningsvissling) En större hackspett såg jag också, och är ganska säker på att det måste varit en gröngöling. En rovfågel gled förbi över trädkronorna, med ovanligt stora vita fält under vingarna (tyckte jag) för att vara en ormvråk.

Gröngöling, eller hur?

Floran ville inte vara sämre. En första glimt av en knopp vid bäcken (vitsippa tror jag nog) gav vika för ett blommande sparsamt täcke av blåsippor. Mossor och lavar lyste gröna där vätan hade givit dem liv och stora snödroppar prunkade när jag närmade mig en plats som en gång måste hyst någons hem. Vårlök och scillor (vårstjärnor) glimtade till här och var.

Högst upp, vä: Scilla. Längst ner, vä: vitsippa. Mitt: vårlök.
Längst upp, hö: Snödroppe. Längst ner, hö: blåsippa.

Vackra rödgröna stjärnaktiga blad dök upp här och var i gräset, och en ensam gren stack ut ur marken utan blad men med mörkrosa blommor (Tibast troligen). Lumrar med gamla torkade blomstänglar fångade min blick vid diket till gärdet och ännu fler lavar och mossor hånade mitt svikande minne från botanikkursen. Dessa får jag återkomma till i ett annat blogginlägg.

1) Okänd växt 2) (matt)lummer 3) Tibast?

Fyra timmar var jag nog ute. Glömsk för hunger och trötthet och värk. Så gick kamerans batteri samma väg som MP3-spelarens, och jag drog mig moloket hemåt. Nästa gång ska jag komma ihåg extrabatteriet, men då kanske jag inte hittar hemåt förrän natten faller…