En promenad till jobbet

Denna gång tänkte jag faktiskt att ni skulle få vila ögonen, slippa så mycket text och bara få njuta av att se på de bästa av de fotona jag tog på vägen till jobbet häromdagen.



Vit näckros

Svartvit flugsnappare, hona

Blyg gräsandshane som håller på att byta fjäderdräkt

Pilfink

Ibland älskar naturen en tillbaka

Osäker på denna...

Rödhake

Pappa koltrast matar sin unge

Svarthätta, hane

Ladusvala, unge t.v. och adult t.h.

Bofink, unge?

Stor blåklocka

Ticka på död stam

Svavelticka

Gräsand, unge

Vacker och okänd planterad blomma

Mamma, pappa, barn

Nu våras det - eller ja, det har ju börjat våras klart och ungarna ramlat ur bona till många människors förskräckelse. Kom bara ihåg att vissa ungar lämnar boet innan de är "flygga" (flygfärdiga) och kan skutta omkring på marken utan att vara övergivna. Så i den andan ska ni få se lite familjebilder från naturens rike.

Bofink

Här är inga ungar med, men herr och fru bofink är en av de arterna som gör det lätt att könsbestämma. Honans gråbruna färg har inneburit vissa problem... Efter att jag har varit underbart tjatig om det här med bofink vs pilfink vs gråsparv så envisas nu min mamma att kalla alla gråbruna fåglar bofink... suck. I för sig är den Sveriges vanligaste fågeln så chansen ökar kanske att hon har rätt.

1) tita 2) herr svarthätta 3) fru svarthätta

Ovan ser ni två olika arter, och tre olika fåglar. Till vänster är en tita (det är svårt att se skillnad på entita och talltita på foton så jag försöker mig inte ens på det för denna bild). Till höger är herr och fru svarthätta. Ganska lika titan, eller hur? De har dock mer melodisk sång tycker jag och ser smäckrare ut.

Gråsparv, herr, fru och barn

Gråsparven har också skillnader mellan hona och hane. Honan är bara gråbrunspräcklig, medan hanen har ett brett grått streck över huvudet och i övrigt rödbrunt huvud och svart hakklapp. Fast jag har faktiskt sett en med rödbrun hakklapp! Vet inte hur vanligt det är, men gjorde mig lite ställd. Gråsparvsungar har jag sett överallt i år - dels utanför lägenhet och på flera ställen nere vid Strömmen.

I motsatt till gråsparven är pilfinken inte möjlig att könsbestämma, ens på nära håll. Här är både hanen och honan helt rödbruna på huvudet.

Unge till vänster, vuxen till höger

Ännu en art som är lätt att könsbestämma som ni redan kan är knipan nedan.

Herr och fru Knipa på samma bild

Även min nemesis björktrasten (alltså, ledsen, men jag gillar dom inte. Helt fördomsfullt och utan anledning). MEN - halvvuxna ungen är faktiskt lite sötare.

Vänster är unge, de högra två är vuxna

Och den vackra trasten - koltrast. Honan är jämnt mörkbrun och hanen är ju glänsande svart med orange ögonring och orange näbb.

Koltrast

En annan mindre vacker fågel som påminner om koltrasten är ju staren som också börjat ha flygga ungar nu. Tidigare i våras fotade jag även en stare som faktiskt såg ut att leta bo i en gammal asp - men kanske ville den bara ha en insektsmiddag?

Starar

Och ute på Missjö hade gässen - grågäss och vitkindade gäss - fått sina ungar. Foton från nationaldagen och på avstånd... blyga saker!

Kanadagäss

Grågäss

Som en liten avslutning på temat med blommor och bin - Rhodedendron och humlor.

Rhodedendrondalen i Maj är verkligen magisk

Har ni förresten tänkt på att humlor är olika arter och ser olika ut? Det har inte jag gjort innan! Nedan är några varianter.

Humlor

Hoppas ni njuter av sommaren!

Lite smått och gott

Vart ska man ens börja? Efter en intensiv månad av examensjobb och börja sommarvikariatet (för nionde året: det börjar bli lite konstigt med avtackning - speciellt med extra veckorna jag jobbar under resten av året). Under tiden har jag tagit mig tid att promenera och fotografera men tyvärr inte att fixa med bilderna och lägga upp dem här... Jag ska försöka göra mitt bästa att få med godbitarna och kommer nog blanda vilt mellan olika datum. Så först börjar jag med en blandad rad.

1) Steglits 2) Fasan 3) Svår bild men gulsparv? 4) rödhake 5) blåmes

Steglitserna är så himla vackra - så typiskt att jag inte fått se dem närmare nu när jag har en kamera som kan ta ordentliga bilder! Fasanen är en annan nemesis - de lyckas alltid undkomma, till och med denna gång så vägrade den visa fina sidan mot mig! Rödhaken poserade i evigheter tills jag tröttnade själv och gick hemma. Blåmesarna hade bestämt sig för att en sliten fladdermusholk var perfekt att föda upp sina ungar i. Det var ett ihärdigt flygande fram och tillbaka av mamma och pappa!

Grönfink, talgoxe, pilfink

Trots att knopparna redan brustit så var fågelbordet välbesökt när jag passerade - ett halvt dussin grönfinkar, samt några talgoxar och pilfinkar. Nedan följer några av mina favoritbilder. Några ni säkert sett tidigare i bloggen, men nu lyckades jag verkligen få bra foton.

En vacker vitkindad gås

Större hackspett

Blåmes

 Efter dessa skönheter kommer ett par lite mindre artistiska och lite mer informativa bilder. Först ut är den svartvita flugsnapparen. En mycket intressant herre - han kommer tidigare än honan till häckningsplatsen och hittar ett bra bo (de är förtjusta i fågelholkar). Dit charmar han sin tjej, gör henne med barn, och sen sticker han och hittar ett till bo, gör en ny tjej med barn som han sedan dumpar och återvänder till sin första dam och stannar där. En riktig gentleman, eller?

Svartvit flugsnappare, hane

Jag vet inte om trädkryparen är en mysigare pojkvän, men söt är den! Nedan kryper den dock på stenkanten till Strömmen och poserar. Jag tvärnitade min mamma mitt i steget så att hon inte skulle skrämma den! Hon tyckte nog min promenad var lite mer stanna-överallt...

Trädkrypare

Sen har jag äntligen lärt mig en ny fågel - på lätet!! Jag vet - chockerande. Gehör är ju inte min starka sida. Fick hjälp på denna av Robert som jag hastigt och lustigt mötte i Herrebro och han frågade om jag var Malin! Kul att man känns igen bara utifrån internet. Min beskrivning av "den lät jättestor och var pyttepytteliten" besvarades direkt av "Näktergal" och det hade han ju helt rätt i. Nedan hittar ni både sången (inspelad på hemvägen) och en bild på den lille killen. Eller tjejen? Jag antar fördomsfullt att bara herrarna sjunger.

Har jobbat på att få rätt fokus på fåglar i flykt och få skarpa bilder på vingarna också. Här är några bilder som jag fått på skrattmåsarna längs Strömmen.

Skrattmås

Längs Strömmen lyckades jag även få se en morgonpigg - och hungrig - skäggdopping på nära håll. Grymt vackra och konstiga på samma gång. (en av bilderna är från Missjö i skärgården, men men!)

Skäggdopping

En bild jag gärna fått riktigt bra är en förbipasserade skarv längs med Strömmen. Förra sommaren såg jag dem flera gånger på väg till jobbet, men den svepte förbi längre upp nära Femöresbron.

Skarv

Och på tal om Femöresbron - här kommer en fin bild på den också som avslutning.

Femöresbron, Norrköping

Arga mesar

Mesar är tydligen de värsta. Att ringmärka alltså. En kall, ruggig höstdag satte vi upp ett tunnt, tunnt nät utanför en skolsal och satte igång att vänta på intressanta fångster. Detta är inte så lätt som det låter. 1) vem som helst får inte fånga in fåglar så här utan det krävs etisk prövning 2) fågeljäklarna är duktiga på att undvika nätet.

En av de första fångsterna var iallafall en mes. Det var då vi fick lära oss att mesar, de siktar mot nagelbanden och när de bitit till, då släpper de helst inte.

1) fågel som hänger i nätet 2) ung blåmes med skadade vingpennor
3) blåmes som inte ville flyga 4) blåmes med fina färger

Nästa art var talgoxe. De är i princip lika illa som mesarna (båda arterna hör ju till samma familj som också kallas titor - till mitt höga nöje benämns dessa "tits" på engelska). Talgoxarna går att könsbestämma genom att se hur mycket svart de har på magen. Mycket svart = hane.

Inte så jättelycklig talgoxe med fina pennor (går att se ålder på färgerna)
och med svart mage och fin ring runt benet

Just det, vad var det vi gjorde då, förutom att fånga dem i nät och allmänt irritera små fåglar? Först och främst satte vi på en ring på benet (notera hur fåglarna på de översta bilderna surt biter vår stackars lärare i fingret). Sedan mättes vingarna. Allt som mättes skrevs ner på ett speciellt papper.

1) Arg talgoxe får vingen mätt. 2) Lika arg blåmes får ring runt benet
3) Pilfink får vingen mätt 4) ringmärkning

Vi bedömde också ålder och kön i de fall det var möjligt, samt hur välgödda de var genom att spana efter organ under huden. Syns inte organen finns det gott om fett. Vi vägde dock också fåglarna - det är såpass avancerat så man stoppar dem upponer i en gammal filmrullehållare.

Som synes är vissa fåglar större än andra....

Förutom blåmesar och talgoxar lyckades vi även fånga två nötväckor, en hona och en hane. Skillnaden syns i hur skarp skillnaden är mellan det röda och vita under vingen. Nedan syns en hane. Nötväckan är ju den enda fågeln i Sverige som rör sig med näbben nedåt på stammarna.

Nötväcka, hane

Vi fångade även pilfinkar, men där är det stört omöjligt att se skillnad på hona och hane. Skillnaden på en pilfink och en gråsparv är framförallt att gråsparven är grå på huvudet. Hos gråsparvarna är det också möjligt att särskilja hanarna och honorna.

I slutänden lyckades vi alltså fånga fyra fågelarter (men nått dussin fåglar totalt). Vi jagade intensivt efter en stare, men tyvärr så undslapp den oss. Nedan kan ni se tre av de arterna som vi fångade i en och samma bild.

Förföljande bofinkar och blyga blåmesar

Efter den lyckade morgonpromenaden på lördagen så kravlade jag mig upp så fort jag vaknade på söndagen. Jag grabbade med mig sittdyna, fågelbok och kikare - förutom kameran (med extrabatteri!). Jag hade tänkt ta mig bort till en promenadslinga där jag vet att det finns kritvita mattor av vitsippor, men si, så långt kom jag aldrig. Ramlade ner i en liten plätt lövskog som jag aldrig sett förut där någon hade tagit ner massa sly. Vet inte om detta är bra eller dåligt för fågelskådning, men blommor var det fattigt med (några blåsippor runt gamla, stolta ekar var allt jag såg där). Jag skrämde livet ur en hare som hade gömt sig alldeles bredvid stenen där jag slog mig ner. Att ta ner handen och lyfta upp ett metallisk föremål (= kikare) ur väskan är tydligen signal för att fly hellre än fäkta. Tre rådjur bestämde sig också för att inte stifta närmare bekantskap med mig. Och jag som är så trevlig!

Jag måste erkänna att dagen började segt med en envis fågel som sjöng oerhört specifikt men som satt långt bort och högt upp, vilket försvårade foto/kikaridentifiering något oerhört. Men med lite hjälp av fågelsång på MP3-spelaren tror jag att det var en taltrast. Det var inte den enda svåridentifierade fågeln som fastnade på bild. Även en tall- eller entita tror jag med tanke på ett kolsvart huvud. Samt två större och... vårglada fåglar. Lite "förargelseväckande beteende" kan man kalla det också.

1) Fåglar med vårkänslor, och något som nog är en nötväcka i nedre, vänstra hörnet
2) Taltrast tror jag, och 3) en entita eller talltita med tanke på det svarta huvudet.

Det var frustrerande att vara fotograf idag. Jag fick inte upp kameran i tid när de placerade sig perfekt och annars gömde de sig mest bakom grenar eller vägrade sitta still. Jag svär på att en bofink förföljde och hånade mig under de tre timmar jag var ute. Men HA! skrattar bäst som skrattar sist för jag fick ett hyfsat tydligt foto till slut! Rött bröst och underdel med grått huvud talar för bofink, vad jag kan se.

En gul fågel försvårade identifieringen för mig, men väl hemma och efter lite rivande i skallen så bestämde jag mig för att det borde vara en gulsparv. Två stycken flörtade oskyldigt med varandra och lite senare tror jag att en letade mat på marken en bit bort.

Herr och fru Gulsparv, förmodar jag.

Därefter stötte jag på några fåglar som verkligen ståtade upp sig och när jag väl kollade vad jag fotat blev jag besviken eftersom jag trodde det var några gråsparvar, men väl hemma insåg jag att det var pilfinkar! Gråsparven har grått på huvudet, men pilfinken har rött huvud och svart fläck på kinderna.

Pilfinkar!

Jag hörde även en fasan idag, och någon hackspett, men bara på avstånd. Gäss flög förbi över mig, och en korp likaså. I morgonkylan var jag glad för sittdynan och tiggarvantarna, men jag kan säga att jag fick fler bra bilder av att vandra omkring eller försöka sitta och vänta. Kom nog för sent för det. Smög på tå över ett grävlingsgryt - eller var det rävlyor? Hur ser man egentligen skillnaden? Och ja, jag är livrädd för att störa grävlingar, och vildsvin. Kanske det är bäst att vara högljudd egentligen, men det kändes lite taskigt att väcka dem så där på morgonkvisten.

En trädkrypare skrämde mig istället. Så modig är jag. Tyckte jag kände igen ljudet från igår och vände mig - och den flög iväg från alldeles intill. Trädkrypare är en av de där "upponerpå"fåglarna som jag kallar dem, de är bruna och vita. Nötväckor är den andra typen, och de är grå på ovansidan.

Nötväckor till vänster, trädkrypare till höger.

Talgoxarna gjorde sig påminda även idag, även om det visade sig att en av mina suddiga bilder på talgoxe var en blåmes - de är lite svåra att särskilja i farten. Svart huvud = talgoxe, blått huvud = blåmes (men de har svarta streck). En blyg blåmes lekte tittut bakom en gren.

På hemvägen fick jag även lite bilder på en rödhake. Dessa lekte väldigt glatt i skogen också, men alldeles för snabbt för att jag skulle få en bild. Det känns som att de är lite försiktigare och försvinner fort när man närmar sig.

Sjungande rödhake i olika vinklar

Som igår tog jag inte bara foton på fåglar, men eftersom blommorna var sparsamma idag så blev det mest tickor och annat roligt som växer på träd. På vägen hem kunde jag fota lite fina blommor på gräsmattorna, så ni får lite färgprakt också.

Vitsippan och tusenskönan känner ni nog igen. De andra är okända för mig
och det är alldeles för sent på kvällen för att försöka identifiera dem.

Även en mindre färgglad växt som vi pratade mycket om på Botanik 1 dök upp, stensöta. Notera sporangierna på undersidan, så kallade "sori" som sprider sporer för fortplantning.

Stensöta (polypodium) med sori

Slöa humlor har surrat omkring både igår och idag, bökat omkring på marken. Undra om de letar värme, mat eller försöker hitta någonstans att fortplanta sig på? Mina insektskunskaper är dåliga...

Humla

Sist men inte minst kom min favorit. Och det har alltid varit min favorit. Om jag någonsin skulle komma på den galna tanken att hålla ett vilt djur som husdjur så skulle det bli denna rödhåriga sötis.

Ekorre!

Sen drog jag mig hemåt, kom hem lagom till elva och hinna packa ner pluggsaker och bege mig till stan för att försöka lära mig lite mer statistik. Gick väl sisådär, men några tal blev gjorda i alla fall!