Fast i detta fall kanske det inte riktigt stämmer? Nåja, har tagit mig själv i kragen trots fläktproblem i datorn och tänkte visa några härliga vinterbilder för att minnas den fina snötiden vi hade innan februari bestämde sig för att inkräkta med plusgrader.
Först och främst tänker man väl att på vintern finns det väl inte så mycket växter och blommor att fota? Jodå! Det finns hur många vackra fröställningar som helst, om man bara kollar lite närmare! De ser kanske bruna och grå och träliga ut, men det finns så många små detaljer. Lägg lite frost på det så blir de ännu vackrare!
Annars kanske det är lite kalt på växtfronten får jag ju erkänna... Även många av fåglarna har ju flytt söderut till värmen men något som är lite extra charmigt med Norrköping är Strömmen. Detta vattendrag är öppet hela vintern och därmed så dras de vattenberoende fåglar som finns kvar till Strömmen när det blir sådan köldknäpp som det blev i januari! Med minus 13-15 grader överlag så frös till och med många av strandkanterna i Strömmen och det bet rejält i kinderna när man var ute och red. En stackars fisk klarade inte frosten särskilt bra... såg att kråkorna även åt på något på en isfläck mitt i Strömmen men var osäker på om det var en fisk till eller en död fågel.
 |
| Fryst fisk någon? |
Många av fåglarna som jag såg under vintern är ju även vanliga under hela året, som gräsand och skrattmås.
 |
| Gräsandhona som tvättar sig i kylan |
 |
| En flygande gräsand och en simmande knipa |
Skrattmås i vinterdräkt har ju inte det svarta huvudet utan bara en svart prick bakom ögat. Den röda näbben är ganska tydlig skillnad mot fiskmåsens och trutens gulare.
 |
| Skrattmås i vinterdräkt |
Sothönan ser man även vanligen i Strömmen men såhär i frystider såg jag första gången sothönan på land (nåja, det är väl på vatten egentligen eftersom den sprang på isen). Fick även mycket roligare och bättre närbilder på sothönor än jag fått förr.
 |
| Fantastiska isformationer! |
 |
| Lägga iordning fjädrarna |
 |
| Jag undrar verkligen vilken mat som den hittar PÅ ISEN? |
Andra saker man kan göra på isen är ju att sova...
 |
| Det är tröttsamt att vara svan |
En hel knölsvansfamiljen bestämde sig även för att besöka Strömmen
 |
| Adulta är vita, ungarna är gråa |
Vanliga besökare är knipa, vigg och även storskrake. Dessa kan ju orsaka vissa problem i alla fall på avstånd då hanarna är svartvita hos alla arterna. Nedan till vänster är den största av dom, en storskrake. Den är väldigt vit, ligger lågt i vattnet och har en mycket lång och smal näbb. I mitten är viggen, som är den svartaste med ljus (blå) näbb. Obs att denna är mycket lik bergand, vilket är en art jag inte har sett än men som ska vara ljusgråaktig på ryggen. Längs till vänster är knipan som är lite mer vit än viggen och har en karaktäristisk vit fläck på kinden. Den har också lite av en tjurnacke och ger ett bastant intryck. Kniporna gillar att hålla sig mitt i vattendraget och drar sig ofta undan när man kommer närmare. Alla dessa är dykänder som gillar att försvinna under ytan när man kommer och stör.
Just storskraken fick jag några härliga bilder på när den hoppade upp på isen (någon minut senare blev den lite väl tung och isbiten sprack och gled ner i vattnet med fågeln på).
Även sothönorna krumbuktade sig lite i kylan.
Ett lite ovanligare fynd i just Strömmen var snatterandshanen som jag har sett flera gånger. Han verkar hänga ihop med ett gäng gräsänder och trivas bra. Jag gillar snatterandens färg - kanske mest för jag har haft en supersöt kanin i exakt samma flintgråa nyans. Han hette Garion. Ja, jag är lite fantasynörd också. (guldstjärna till den som kan identifiera bokserien utan att googla)
 |
| Snatterand, hane |
Det var dock inte alla fåglar som var så glada över att sällskapa med andra arter... här tror jag det är en gråtrut som är riktigt förbannad på en storskrake.
 |
| Fjädrarna flyger! |
Om ni någonsin undrat hur en vigghona ser ut när hon inte ligger i vattnet, så är det så här vita de är på magen.
 |
| Vigghona som vilar på en gren i vattnet |
Jag har även letat kungsfiskare i år, men ännu inte hittat någon. Istället fick jag fota gärdsmygar och storskrakehonor.
 |
| Gärdsmyg smög runt vid kungsfiskarbon |
 |
| Storskrakehona vid vattenkraftverk |
Och både sist och minst av artpresentationen - smådoppingen! Jag vet att någon gång frågade jag i en fågelgrupp om en bild jag tagit var på en smådopping och fick lite frustande skratt i svar... och när jag väl såg en smådopping nu i vintras förstod jag varför. Det är verkligen PYTTEsmå! Som en gräsandsunge ungefär - mycket svårt att missta. Jämförelse mellan gräsand och smådopping ser du nedan.
Och fryser då gräsandshonan om fötterna? Faktiskt inte. Fåglar har ett speciellt system där det varma blodet som strömmar ner mot fötterna möter det kalla blodet som strömmar uppåt. Det kalla blodet blir då uppvärmt av det varma och fågeln förlorar inte så mycket i kroppsvärme. Fiffigt värre.
Smådoppingen är även oerhört snabb och oftast hann jag bara se att det skvätte till så var den borta igen. Den gömde sig gärna bland grenar som hängde ner i vattnet och längs iskanterna där den snabbt kunde försvinna in i säkerhet.
 |
| Två smådoppingar och två gräsänder |
 |
| Blev rejält kall om rumpan i väntan på att den skulle dyka upp här... |
Hungriga var de också - egentligen är det ju en riktigt liten fisk nedan, men i jämförelse med smådoppingen är den ju lika lång!!
 |
| Hungrig smådopping |
Nästa inlägg kommer vara på naturreservatet Getåravinen i Norrköping! Denna gång ska jag försöka vara lite snabbare...
 |
| Blixtsnabb! |
