Svensksundsviken på kvällen

Efter lite övertalning om att det kan ju ändå bli häftiga foton så åkte jag ut till Svensksundsviken i skymningen. Det är ju svårt att få bra foton när ljuset blir så speciellt och fåglarna är ofta lite segare kvällstid tycker jag - men även om man kanske inte kan identifiera roliga fåglar kan man ha det trevligt.

Det var ju inte bara jag som ville ha trevligt i alla fall. Ett par som var ointresserade av naturen roade sig i en bil på parkeringen och det tog på krafterna att inte stirra in i bilen när man var tvungen att passera precis förbi dem för att komma in på stigen ut till fågeltornet.

Det första som hände efter att jag passerat det entusiastiska paret var att stiga in en surrande svärm av trollsländor. Ja, trollsländor. Helt magiskt. De njöt av den sista kvällsolen utmed stigen där fältet mötte skogsbrynet. Det surrade och smattrade när de flög upp från stigen, grenar, gräset och allt däremellan. De var överallt, ofta 3-4 stycken invid varandra.

 Jag har ännu inte lärt mig se skillnad på någon trollsländeart överhuvudtaget men jag har beställt en bok så framöver ska vi se om jag kan lära mig något!

Något som de flesta människor gör är att kalla alla dessa färgglada, långsmala insekter (för det är de) med fyra tydliga par vingar för trollsländor. Detta stämmer på ett ungefär. Ordningen heter Odonata och omfattar två undergrupper - Anisoptera (egentliga trollsländor) och Zygoptera (flick- och jungfrusländor). Egentliga trollsländor är ofta kraftigare och har något kortare och bredare backvingar än framvingar. Vingarna pekar rakt ut i vila. Hos Zygoptera är vingarna likformiga och vingarna är fällda bakåt i vila. Nedan visas tre Anisoptera från Svensksundsviken

Egentliga trollsländor

Längre in längs med stigen fotade jag två fjärilsarterna. De vanliga dagfjärilarna hade nog lagt sig för dagen, men dessa ljusa mott var också fina och verkade förtjusta i den där jäkla blomman jag alltid glömmer bort namnet på och tänker på som den-man-hänger-upponer-och-torkar.

1) Allmänt nässelmott 2) Blekgult ängsmott?

Det sneda skymningsljuset strålade ofta rakt in i ögonen på mig och gjorde det svårt att spana in saker att fota, men det gav även fina effekter som för dessa fackelblomster:

Några envisa småfåglar tjattrade i trädet ovanför mig. Jag misstänker lövsångare även om han är lite burrig på denna bilden!

Lövsångare?

Såväl tranor som gäss (grågäss i detta fall) utgjorde fina siluetter mot himlen innan jag ens kom så långt att jag kunde se fågeltornet.

Tranor

Grågäss (såg det när de passerade mig)

När jag väl kom fram till spången som går över havsängen blev de småsovande gässen inte särskilt glada. Det var massor av såväl grågäss som kanadagäss och diverse änder och tofsvipor.

Grågäss

Ladusvalorna gjorde dagens sista försök till att fånga mat och svävade lojt fram och tillbaka över mig. Jag hade hellre haft fåglarna på näsan som hjälp - fick blunda för att inte få in småkrypen i ögonen och hålla läpparna tätt hoptryckta.

Ladusvala

Fågeltornet bjöd inte på särskilt mycket fåglar, men två hägrar fastnade på bild. I övrigt såg jag bara dussintals gäss och tofsvipor. Änderna var för långt ut i Bråviken för att jag skulle kunna identifiera någon av arterna.

Hägrar

Förutom fåglarna roade jag mig med att försöka fotografera spindelnät i motljus. Det blev lite tjusigt faktiskt, fastän spindlarna i sig nog hade gömt sig redan. Har förresten fortfarande svårt att övertala min kamera att fokusera på spindlar. Är den lite arachnofobisk kanske?

 Jag vände snart hemåt, till en spektakulär solnedgång och en vacker vy av fågeltornet.

Det hade redan hunnit bli kyligt i kvällningen och insekterna hopade sig ännu mer. Gässen hade redan flytt ut till havs efter min första promenad över ängen så det var bara ladusvalans rop som fyllde tystnaden. Det började bli mörkt, men några ensilagebalar hade lockat till sig insekter som jag fotade. En gräshoppa och en vivel gjorde sig väldigt bra mot den skarpa bakgrunden. En gräshoppa fotade jag redan på vägen ut i lite bättre solsken. Ni vet väl att skillnaden på gräshoppa och vårtbitare inte så mycket är storleken på kroppen utan längden på antennerna? Korta = gräshoppa, långa = vårtbitare. En vivel känner man igen på de "brutna" antennerna - man brukar kalla det att de har som knäleder. Även myror har denna typ av antenner.

1-2) gräshoppa 3) vivel

Det blev trots allt en mycket trevlig kväll, och paret i bilen hade redan hunnit försvinna när jag väl kom tillbaka. Det var ganska skönt måste jag säga. Det räcker med att vara voyeur när det kommer till naturen!

Ett räcke på spången, full med lavar

Intressanta insekter

I några veckor under maj och juni drev jag min bekantskap lite lätt till vansinne eftersom jag tvärnitade närhelst jag såg en insekt, drog upp kameran och fotade frenetiskt. Vi hade nämligen till uppgift i en floristik och faunistik kurs att sätta ihop ett album av vissa insekter. Till min glädje kan jag informera om att jag fick godkänt på den inlämningen (och hela kursen)! Här kommer ett hopkok av bilder som förhoppningsvis ska få er att inse hur vackra insekter är. Det är såklart inte alla jag fotade (eller försökte) men ett fint litet hopplock.

De nedan lyckades jag fota första gången jag rensade rabatten för våren. En okänd larv som påminner om den jag fotade för flera veckor sedan.

Skogskackerlackan nedan var så himla snabb att jag fick fånga den i en platsskål. Den senare är helt ofarlig och lever utomhus i Sverige.

Mina vänner fick främst lida av mitt underliga intresse på en stallkväll vi hade. Vi som har hästar i samma stall samlades vid stallet och grillade en solig men kylig försommarkväll som bjöd på för mycket god mat och alldeles för mycket fniss åt de stora hararna som sprang på gärdet (alltså, det var rådjur, men tydligen är inte alla i min bekantskrets biologer). Sen tog jag ännu flera foton på en promenad till öppet hus på Himmelstalundsskolan - gå dit nästa år allihop! Hur mycket djur som helst, både exotiska och vanliga. Helt fascinerande.

Först får ni se en stilstudie av en humla. Vackert, inte sant? Se all pollen som hänger fast på benen!

Viveln ovan känns igen på de böjda antennerna - sådana har endast vivlarna och myrorna. Nedan har jag fotograferat en skalbagge (se det hårda skalet) som tyckte jag var för närgången. Detta hände ofta...

Nyckelpiga är enkel nog att känna igen också för lekmän och det är INTE så att man kan se åldern på prickarna! Prickarnas antal tyder snarare på olika arter. Och som bonus efter ni kollat på läskiga insekter så kan ni kolla på fasanhonan som trodde hon kunde gömma sig på SVTs gräsmatta.

Sedan tog jag en helg ute i skärgården och fick se ännu flera djur, bland annat tvingade jag min mamma att stå still så att jag kunde fota en parasitstekel (tur att hon inte visste det, om än det den parasiterar på är snarare växter eller fjärilslarver). Sedan lyckades hon slå en harkrank vimmelkantig så att jag kunde fota den på nära håll när vi solade (jag jagade inte BARA insekter). Trollsländorna (nere till höger) på Missjö är helt orädda och jag har många gånger fått riktigt häftiga närbilder.

Nedan är harkranken som min mamma slog till när den landade på hennes rygg när vi solade. Den verkade klara sig utan men trots att den satt kvar länge och nog var lite omtöcknad.

Nedan ser ni först en liten skalbagge till vänster, sedan en parasitstekel i oerhört vackra, klara färger till höger.

Andra dagen på Missjö gav ännu mera action - bland annat råkade jag ta livet av lite skalbaggelarver när jag ryckte lite i barken på död ved och släppte fri vreden hos två hundrafotingar (som till skillnad mot tusenfotingarna är dessa nämligen rovdjur). Se fotot nedan!

 

  Nedan ser ni tre halvvingar (heteroptera), de två åter vänster är av familjen pentatomidae, den med hjärta på ryggen är en miridae

Under min jakt på hundrafotingar hittade jag den fascinerande fjärilen nedan, som precis måste ha kläckts ur puppan. Man kan till och med se snabeln. Den under var jag länge förvirrad över, men verkar vara en nattmot enligt läraren. Visst har den ett coolt blått öga?

Och så till sist, en krabbspindel två typer av spindlar som sitter på lur i varsin blomma! Den översta är en krabbspindel, den nedersta är en snabblöparspindel (Philodromus sp). (korrigerad 2016-02-12)

Sedan var det dags att rensa rabatten igen och den gjorde mig inte besviken! Och då har jag bara två små remsor längs med ingången till entrédörren till lägenheten. Först en bladlus, som ser verkligen fascinerande ut i närbild. Jag fick se massor av opiliones (nedre till vänster) som är en typ av spindel med helt rund kropp som inte är uppdelad i huvud och kropp. Också en tusenfoting (nedre till höger), som är fredlig och mest ville fly från den stora klumpedunsen som fångande den i handen hela tiden.

Nu räcker det med spindlar och krypiga kryp som får det att krypa i skinnet, gissar jag? Nästa inlägg blir med roligare foton från vårt tredje besök på Herrebro!