En orm bland gärdssmygarna och rödstjärtar i flagggstången

Sommaren är nästan över och jag har knappt hunnit haft något ledigt. En vecka försvann och nu är det bara två dagar kvar tills jag jobbar ytterligare fem dagar, och sen är den bara några dagar kvar innan masterutbildningen sätter igång igen. Känner mig stressad bara jag tänker på det, så låt oss slappna av och njuta av sommaren genom några foton! Jag har tagit massor, så detta inlägg blir bara alla fåglar.

Först och främst har jag sett flera fina rödstjärtar - en hona satt precis vid grannuppgången! När man bara står meter ifrån dem så har man självfallet aldrig någon kamera redo, så då får man lagra den fina upplevelsen i huvudet istället.

Rödstjärt, hane tv och hona th

Varje förmiddag började rödstjärtshanen sjunga när jag och systern var på besök hos släktingar i småland. Första dagen i en antenn, och andra dagen i flaggstången, iförsig på avstånd men precis sådär att jag kunde stå och betrakta den från deras altan och över taket. Honan befann sig i Östergötland, på vägen till Herrebro.

Får såklart har jag varit på Herrebro! Trodde ni något annat? Jag har vadat i armhålehögt gräs för att komma ut - stigarna är nåååågot försummade. Jag har inte kommit ut på flera veckor så jag vet inte om kommunen åkte ut och fixade det som jag bad dem om. Oavsett fästingrisk och brännässlor i knävecken så var strapatsen väl värd mödan. Inom ett par minuter simmar en hel skock sothöneungar fram alldeles invid gömslet. Och förlåt, men de är ganska fula. Kanske man borde skippa talesättet "blev till en svan" och säga "blev till en sothöna" istället?

Sothöna med ungar

Till min förtjusning såg jag även en rörhöna vid två tillfällen! En första art för mig. Den låter verkligen speciellt - som den har en jäkligt illa hackhosta och sen försöker sjunga.

Rörhöna

En annan art som var en första för mig var smådoppingen, som jag pinsamt nog inte kunde identifiera fastän jag insett att det var en dopping och jag visste att det inte var någon av de andra doppingarna. Hoppades liksom på att det skulle vara något jättecoolt och inblåst från fjärran latituder. Istället var det bara en väldigt blöt och slät smådopping. Man kan tydligen enkelt identifiera den via den vita fläcken vid näsroten.

Smådopping, och en suddig sädesärla i förgrunden

Förutom smådoppingen så såg jag svarthakedoppingar hela sommaren, till och med något som jag tror är tre försök till häckning, men jag såg inga ungar när jag återvände och de var borta från sina små "sovplatser". Nedan en fin bild bara (som inkluderar en svarthakedopping), från den lilla bron mot gömslet och ut mot våtmarken.

Svarthakedopping

Förutom sothöneungarna (och några unga skrattmåsar) såg jag flera änder med ungar - mest sannolikt är väl gräsänder men jag har svårt med att identifiera andhonorna.

Andunge

En bläsandshane uppehöll sig också våtmarken och förgyllde dagen med sina mjuka färger.

Bläsand, hane

Denna sommar har jag även försökt jobba med att hitta vadare, vilket har gått lite sisådär. Men en tjusig bild fick jag till i alla fall när den landade på stolpen precis framför gömslet! De gamla staketstolparna som lämnades kvar är verkligen guld för fotografer.

Skogssnäppa

Två andra vadare roade sig vid samma ställe där jag tidigare hade fotat svarthakedoppingen, och jag tror båda dessa var skogssnäppor också. Såg även en vadare vid Leonardsberg, men där blev jag faktiskt besviken på utbudet. En skarv, denna skogssnäppa och en himla massa grågäss. Allt annat var för långt ut till och med för kikaren. Det krävs nog mer teknik och kanske är bättre att vara där under flyttsäsongen.

Skogssnäppor?

Skogssnäppa?

Lite raggiga sävsparvar gjorde också några korta uppehåll i mitt synfält under besöken.

Sävsparvar, hane th

I Leonardsberg uppvisade hämplingar lika raggiga dräkter och surmulna miner medan jag gick ut mot vattnet.

Hämplingar

En av de absoluta höjdpunkterna var de rovfåglar jag såg som hastigast när jag åkt till och från Herrebro. Tyvärr inga höjdarfoton som jag så gärna vill ha, men såväl ormvråk och havsörn gick att urskilja - och även en kärrhök! Jag reagerade direkt på att profilen var så annorlunda men fick ta till lite hjälp då jag tyckte undersidan var lite väl brokig med stora vita fläckar på konstiga ställen, men det verkar inte vara en helt ovanlig teckning hos kärrhökarna faktiskt.

Kärrhök

Sen är ju hela staden full av liv under sommaren och mina promenader längs Strömmen ger en extra dimension av fågelliv just i Norrköping. Dessa tänker jag inte säga så mycket om för ni känner nog till de flesta.

Gröngöling, en hackspett

Surmulen sädesärla, unge

Sädesärla, unge, i förgrunden och skrattmås i bakgrunden

Gråsparv, hona

Sädesärla med liten insekt i näbben

Ladusvala - fyra små ungar satt på en gren...

Ladusvala, unge och vuxen

Nötväcka

Skarvar

Trutungar

Som en liten avslutning så visar jag några bilder på grå flugsnappare - iallafall tror jag att allihop är det! Men jag har mycket svårt för denna art (jag tror andra amatörskådare håller med mig). Den kan ju även blandas ihop med t.ex. ärtsångar och honor av svartvitflugsnappare etc etc.

Grå flugsnappare? Vrinneviskogen tv och Strömmen th

Grå flugsnappare, faktiskt en uppfluffad vuxen

Och nu - det utlovade! De superförbannade gärdsmygarna som pep sådant i hasselsnår i Vrinnevi att jag lockades dit. Också koltrastarna gjorde en högljudd paus där och inte förrän jag kom hem och studerade fotona (och kliade på alla nya myggbett) så såg jag varför de hade varit så upprörda! En huggorm slingrade sig mellan grenarna! Jag hoppas verkligen den inte åt upp alla deras ägg. :( Sorgligt och fascinerande möte med naturen.

En vårdag. En solig dag. En fantastisk dag.

Morgonstund har guld i mund säger man men idag var jag trött och mest sur över att jag hade ätit så mycket onyttigt på fredagskvällen. En promenad innan frukost är bästa botemedlet – en lång sådan, med ljudbok i öronen och glömsk för omvärlden. Men ibland vill saker annat. Batterier tar slut. Fåglar som plötsligt hörs när öronplupparna får ramla ner i fickan. En ödla som prasslar i diket, suset av nyvakna myror i stackarna, en porlande bäck som lockar med mig på avvägar – in i skogen och bort från vägen. Bort från grus och vardagen, in i trolsk blandning av löv och barr. Inte en morgon som alla andra.

1) Bäcken 2) Skogsödla 3) myror 4) Nässelfjäril 5) Tranor

Jag kan långt ifrån alla fågelläten. Jag tror faktiskt jag kan räkna på ena handen de jag kan. Korpens djupa skrik och fasanens hesa förvåning hörde jag på avstånd idag. Talgoxar sprattlade runt överallt, tydligen med lite dialekter för flera gånger såg jag dem och hörde trudelutter jag inte hört inne i stan. Är det bara att jag lärt mig se dem, eller är det väldigt mycket talgoxar jämfört för 10-20 år sedan? Såg två tranor som flög förbi över mig med ett himla "honking" - finns det ens någon bra översättning till detta engelska ord?

Jag skrämde bort den första hackspetten (en mindre hackspett en större hackspett tydligen!) utan ett bra foto, men den visade sig (och hamrade) om och om igen därefter, när den där lockande bäcken väl fått mig av vägen.

Mindre hackspett En större hackspett tydligen - röd gump på dem men inte på de mindre

Inte långt därefter hörde jag ett himla bråk som jag först trodde var kajor, men som sen ändrade ton och från de glimtar jag såg misstänker jag en liten flock nötskrikor på 4-5 stycken (då tänkte jag mer sidensvansar, men lätet är nog inte rätt). En rödhake stötte jag också på men den var skygg och svårfotad men hade mycket starkare stämma än jag trodde fanns hos så små fåglar! En mystisk liten fågel gömde sig högst uppe i tallkrona, och jag fick bara en suddig glimt. 

Rödhake och okänd liten fågel

Läten av alla dess slag. Tvi-tvi-tvi, och tiii-i, och ett läte envist som en gräshoppa från kanske en trädkrypare? Såg den bara på avstånd. Kanske även en lövsångare gjorde sig hörd? (det är nog den enda fågeln jag kan härma med min inandningsvissling) En större hackspett såg jag också, och är ganska säker på att det måste varit en gröngöling. En rovfågel gled förbi över trädkronorna, med ovanligt stora vita fält under vingarna (tyckte jag) för att vara en ormvråk.

Gröngöling, eller hur?

Floran ville inte vara sämre. En första glimt av en knopp vid bäcken (vitsippa tror jag nog) gav vika för ett blommande sparsamt täcke av blåsippor. Mossor och lavar lyste gröna där vätan hade givit dem liv och stora snödroppar prunkade när jag närmade mig en plats som en gång måste hyst någons hem. Vårlök och scillor (vårstjärnor) glimtade till här och var.

Högst upp, vä: Scilla. Längst ner, vä: vitsippa. Mitt: vårlök.
Längst upp, hö: Snödroppe. Längst ner, hö: blåsippa.

Vackra rödgröna stjärnaktiga blad dök upp här och var i gräset, och en ensam gren stack ut ur marken utan blad men med mörkrosa blommor (Tibast troligen). Lumrar med gamla torkade blomstänglar fångade min blick vid diket till gärdet och ännu fler lavar och mossor hånade mitt svikande minne från botanikkursen. Dessa får jag återkomma till i ett annat blogginlägg.

1) Okänd växt 2) (matt)lummer 3) Tibast?

Fyra timmar var jag nog ute. Glömsk för hunger och trötthet och värk. Så gick kamerans batteri samma väg som MP3-spelarens, och jag drog mig moloket hemåt. Nästa gång ska jag komma ihåg extrabatteriet, men då kanske jag inte hittar hemåt förrän natten faller…