Bättre sent än aldrig

Fast i detta fall kanske det inte riktigt stämmer? Nåja, har tagit mig själv i kragen trots fläktproblem i datorn och tänkte visa några härliga vinterbilder för att minnas den fina snötiden vi hade innan februari bestämde sig för att inkräkta med plusgrader.

Först och främst tänker man väl att på vintern finns det väl inte så mycket växter och blommor att fota? Jodå! Det finns hur många vackra fröställningar som helst, om man bara kollar lite närmare! De ser kanske bruna och grå och träliga ut, men det finns så många små detaljer. Lägg lite frost på det så blir de ännu vackrare!

Annars kanske det är lite kalt på växtfronten får jag ju erkänna... Även många av fåglarna har ju flytt söderut till värmen men något som är lite extra charmigt med Norrköping är Strömmen. Detta vattendrag är öppet hela vintern och därmed så dras de vattenberoende fåglar som finns kvar till Strömmen när det blir sådan köldknäpp som det blev i januari! Med minus 13-15 grader överlag så frös till och med många av strandkanterna i Strömmen och det bet rejält i kinderna när man var ute och red. En stackars fisk klarade inte frosten särskilt bra... såg att kråkorna även åt på något på en isfläck mitt i Strömmen men var osäker på om det var en fisk till eller en död fågel.

Fryst fisk någon?

Många av fåglarna som jag såg under vintern är ju även vanliga under hela året, som gräsand och skrattmås.

Gräsandhona som tvättar sig i kylan

En flygande gräsand och en simmande knipa

Skrattmås i vinterdräkt har ju inte det svarta huvudet utan bara en svart prick bakom ögat. Den röda näbben är ganska tydlig skillnad mot fiskmåsens och trutens gulare.

Skrattmås i vinterdräkt

Sothönan ser man även vanligen i Strömmen men såhär i frystider såg jag första gången sothönan på land (nåja, det är väl på vatten egentligen eftersom den sprang på isen). Fick även mycket roligare och bättre närbilder på sothönor än jag fått förr.

Fantastiska isformationer!

Lägga iordning fjädrarna

Jag undrar verkligen vilken mat som den hittar PÅ ISEN?

Andra saker man kan göra på isen är ju att sova...

Det är tröttsamt att vara svan

En hel knölsvansfamiljen bestämde sig även för att besöka Strömmen

Adulta är vita, ungarna är gråa

Vanliga besökare är knipa, vigg och även storskrake. Dessa kan ju orsaka vissa problem i alla fall på avstånd då hanarna är svartvita hos alla arterna. Nedan till vänster är den största av dom, en storskrake. Den är väldigt vit, ligger lågt i vattnet och har en mycket lång och smal näbb. I mitten är viggen, som är den svartaste med ljus (blå) näbb. Obs att denna är mycket lik bergand, vilket är en art jag inte har sett än men som ska vara ljusgråaktig på ryggen. Längs till vänster är knipan som är lite mer vit än viggen och har en karaktäristisk vit fläck på kinden. Den har också lite av en tjurnacke och ger ett bastant intryck. Kniporna gillar att hålla sig mitt i vattendraget och drar sig ofta undan när man kommer närmare. Alla dessa är dykänder som gillar att försvinna under ytan när man kommer och stör.



Just storskraken fick jag några härliga bilder på när den hoppade upp på isen (någon minut senare blev den lite väl tung och isbiten sprack och gled ner i vattnet med fågeln på).



Även sothönorna krumbuktade sig lite i kylan.

Ett lite ovanligare fynd i just Strömmen var snatterandshanen som jag har sett flera gånger. Han verkar hänga ihop med ett gäng gräsänder och trivas bra. Jag gillar snatterandens färg - kanske mest för jag har haft en supersöt kanin i exakt samma flintgråa nyans. Han hette Garion. Ja, jag är lite fantasynörd också. (guldstjärna till den som kan identifiera bokserien utan att googla)

Snatterand, hane

Det var dock inte alla fåglar som var så glada över att sällskapa med andra arter... här tror jag det är en gråtrut som är riktigt förbannad på en storskrake.

Fjädrarna flyger!

Om ni någonsin undrat hur en vigghona ser ut när hon inte ligger i vattnet, så är det så här vita de är på magen.

Vigghona som vilar på en gren i vattnet

Jag har även letat kungsfiskare i år, men ännu inte hittat någon. Istället fick jag fota gärdsmygar och storskrakehonor.

Gärdsmyg smög runt vid kungsfiskarbon

Storskrakehona vid vattenkraftverk

Och både sist och minst av artpresentationen - smådoppingen! Jag vet att någon gång frågade jag i en fågelgrupp om en bild jag tagit var på en smådopping och fick lite frustande skratt i svar... och när jag väl såg en smådopping nu i vintras förstod jag varför. Det är verkligen PYTTEsmå! Som en gräsandsunge ungefär - mycket svårt att missta. Jämförelse mellan gräsand och smådopping ser du nedan.



Och fryser då gräsandshonan om fötterna? Faktiskt inte. Fåglar har ett speciellt system där det varma blodet som strömmar ner mot fötterna möter det kalla blodet som strömmar uppåt. Det kalla blodet blir då uppvärmt av det varma och fågeln förlorar inte så mycket i kroppsvärme. Fiffigt värre.

Smådoppingen är även oerhört snabb och oftast hann jag bara se att det skvätte till så var den borta igen. Den gömde sig gärna bland grenar som hängde ner i vattnet och längs iskanterna där den snabbt kunde försvinna in i säkerhet.

Två smådoppingar och två gräsänder

Blev rejält kall om rumpan i väntan på att den skulle dyka upp här...

Hungriga var de också - egentligen är det ju en riktigt liten fisk nedan, men i jämförelse med smådoppingen är den ju lika lång!!

Hungrig smådopping

Nästa inlägg kommer vara på naturreservatet Getåravinen i Norrköping! Denna gång ska jag försöka vara lite snabbare...

Blixtsnabb!

Skärgårdens invånare

Jag kom inte ut på Missjö förrän nationaldagen i år - men så blir det väl sista året i skolan (eller sista och sista - mastern börjar ju i höst!). Det var inget vidare solningsväder med vita moln och mycket blåst under större delen av helgen, men det innebar fler fotopromenader än annars kanske. Även om de roligaste jäklarna att fotografera envisades med att dyka upp just när jag satt mig i solen med korsord och inte hade kameran redo. Lyckligtvis är ön liten och de flesta återfann jag för bra foton innan helgen var slut! Min största jakt gick ut på att fota stenskvättan. Jag har gjort det förr på ren tur med gamla kompaktkameran och nu ville jag ha en Super Fin Bild. Och det blev en himla massa bilder! Några fina, några suddiga. Jag och kameran är inte alltid överens om fokus...

Stenskvätta (nedre vänstra från Vibberstad)

Sen var det ett gäng foton som kanske inte blev hellyckade men det var himla roligt att se arterna - t.ex rödstjärten som jag bara sett en gång innan (utanför universitet) samt törn- och ärtsångaren (något jag aldrig sett). Ärtsångaren såg jag bara på avstånd när vi var ute och rodde (eller mamma rodde mig så jag fick fota), men törnsångaren var förtjust i snåret precis vid huset. Den var svår att fota dock då den gömde sig i lövverket men både när vi kom på fredag kvällen och åkte på söndagen så var den där. Rödstjärten såg jag två gånger - en gång på strandägen (fotot) och en gång när jag gick till huset från sjöboden efter ett tveksamt försök att sola och ännu sämre jakt på en fjäril som inte ville bli fotograferad.

1) Törnsångare 2) Ärtsångare 3) Rödstjärt

En till sångare gjorde mig glad - lövsångaren. Två stycken hoppade omkring i två små träd vid strandängen mot husfjären, hur orädda som helst. Jag satt länge där och har många, många foton (mer eller mindre bra).

Lövsångare

Jag fick även se hämplingar för första gången - en hel flock höll till vid en stenröse i kanten av kohagen. Minst fyra stycken, och jag tror att det var två hanar med resten honor. Dessa såg jag många gånger under helgen och oftast var det hanens röda bröst som blänkte till i gräset - i övrigt var de i princip osynliga och påminde om vanliga gråsparvar.

Hämpling

Andra småfåglar vanliga därute är svalorna och tornseglarna. Inte samma sak. Tornseglarna har styva vingar, är helt mörka och skriker när de jagar i skymningen. Svalorna är mer eller mindre svartvita, rör vingarna mer och tjattrar mest när de sitter still. De enda svalorna jag har sett på Missjö är hussvala och ladusvala. Ladusvalan har långa stjärspröt och röd haka som kan se svart ut i motljus. Dock - ungar kan både sakna den röda hakan och de långa stjärtspröten vilket gör det svårt!

Ladusvala

Hussvalan envisas med att ge mig jättedåliga bilder. Den har i alla fall vit haka (så obruten vit buk och haka), korta stjärtspröt och vit övergump (syns på bilden nedan). Den vita övergumpen finns inte hos ladusvalan (oavsett ålder) men alltid hos hussvalan.

Hussvala

Tornseglaren är tyvärr ingen svala - man trodde det förr men det är inte så nära släkt har man insett. Som ni ser på fotot så är stjärten kort, inget vitt alls på kroppen och vingarna är långa och sveper bakåt.

Tornseglare

Jag hittade även större fåglar som knölsvanar (som mamma glatt försökte få posera genom att gå hela vägen ut till kanten, och fågeln simmade fram och fräste förbannat åt henne) och hägrar.

Knölsvan

 Häger ser jag nog alltid på Missjö, men denna gång blev jag förvånad då jag plötsligt började räkna dem i bakgrunden när jag fotade en annan fågel. Räkna själva!

Hur många hägrar ser du?

Två bilder på samma, flygande häger

Strandskatorna hade också hittat till Missjö - så vackra de är i flykt! Härliga svartvita mönster. Några av fotona nedan är från Herrebro också.

Strandskata

Sen har jag även pedagogiska bilder från olika tillfällen av tre arter av tärnor. Jag är ganska säker på arterna på dessa - de är i alla fall inte samma - men om ni har åtsikter om arten i sig är det bara att säga till. Skräntärnan har en tjock, helröd/orange näbb. Fisktärnan har en smalare röd näbb med svart tipp. Silvertärnan har en kort näbb och långa stjärtspröt.

1) Skräntärna 2) Fisktärna 3) Silvertärna

Sen hittade jag andra roliga naturfenomen, t.ex. larvsamlingen nedan! Det kan nog vara björkspinnare, men är det inte häftigt? De kan tydligen spinna en sådan här tillsammans och sen förpuppas allihop innan de kläcks som fjärilar (spinnare).

Larver i nät

Okej, det kanske var lite äckligt att kolla på. Så vad sägs om en ekorre? Jag har funderat på om detta skulle kunna vara en gråekorre (inte vår vanliga röda ekorre) på grund av att den saknar örontofsar, men jag har sett andra bilder på röda ekorrar som också är lite tofslösa. Det kanske har att göra med fällningen av pälsen (vilket sker två gånger om året)? Gråekorrarna är invasiva och lyckligtvis inte så vanliga i Sverige ännu, men på andra ställen i Europa har den röda ekorren nästan slagits ut av den grå (t.ex. England).

Ekorre

Jag hittade även blommande skvattram. Det är en växt som påminner om ljung och växer på myrar. De är anledningen till den kryddiga doften som kan anas från myrar ibland. Växten har använts i brännvin ibland, men kan tydligen vara giftig så inget jag rekommenderar!

Skvattram

En annan underlig växt som jag hittade är vårspärgel (konstigt namn va?). Tyvärr är den ganska utblommade och ser tydligen annorlunda ut som blommande men jag tyckte dessa gröna "klockor" var väldigt vackra. Den gillar att växa på torr mark med tunt jordlager.

Vårspärgel

Jag har två bilder på fåglar som jag inte kunnat identifiera. Den ena är jag ganska säker är lövsångare, men sångarna är ju lika varandra och jag har ingen superbra vinkel.

Lövsångare?

Den andra tror jag föreställer samma fågel på två olika ställen, men jag är alldeles för osäker för att gissa. Grå flugsnappare? Ärtsångare? Hona av någon annan art? Någon som kan hjälpa mig?

Okänd fågel

En sista sötchock! En liten näbbmus blev väldigt upprörd när jag började kratta gräs jag tror nästan den hamnade i lite chocktillstånd för jag kunde till och med klappa den lite på ryggen.

Näbbmus