Ännu fler besök på Herrebro

Min favvoplats! Nu har jag en hel samling bilder därifrån, bland annat av en gulsparvshane som hade favoriserat en skylt.

Och på vägen i skymningen blev jag överflugen av både tornseglare och fladdermöss.

Tornseglare

I ett senare inlägg kommer jag visa lite skillnader på svalor och tornseglare (som förr kallades tornsvala, men som faktiskt inte är släkt).

Fladdermus

Även bland våtmarksfåglarna hade ungarna kommit! En tofsvipaföräldrer försvarade sina ungar intensivt mot ett gäng ligister (krickor). Fast det måste ha varit svårt eftersom ungarna sprang överallt och på stort avstånd från varandra.

Tofsvipa med ungar

Även svarthakedoppingarna var på väg att få ungar! Nu har jag inte varit där på ett tag och sett vad som hänt, men senast låg tre styckten och ruvade vad jag såg

Svarthakedopping

Gänget med ligister flög omkring och verkade omvartannat busa med varandra. Kändes som ungfåglar, men det är ju för tidigt för det (de var ju inte födda i år liksom). Kanske bara ungkarlar helt enkelt?

Kricka

Jag har även sett flera vadare och fått hjälp av den riktiga fågelskådaren Robert att identifiera dem när han var på plats. Men jag är inte säker på om jag har matchat fotona rätt, så det är helt mitt fel om det inte blivit rätt.

Mindre strandpipare

Den mindre strandpiparen höll till upp bland jorden på avfallsområdet faktiskt - det var minst två stycken, kanske tre.

Grönbena - och en strandskata

Grönbenan är fortfarande en som jag tycker är svår - ganska oansenlig, grönaktiga ben (svårt att se på avstånd), inte superlång näbb och ingen tydlig vit buk. Men det finns ju snäppor som påminner tycker jag... Dock inte drillsnäppan nedan. Den är jämnare brun på ovansidan och tydligt vit på buken med en vit kil framför vingen (som bara drillsnäppan har av snäpporna!).

Drillsnäppa

Sångsvanarna gled också förbi och visade upp sig.

Sedan så har vi ju vår vanliga sädesärla som alla känner till, eller hur? Inget konstigt med den. Fin, men inget superfascinerande kanske.

Sädesärla

Och så finns en oerhört läcker kusin - gulärlan. Jag har aldrig sett den förut, men jag tror jag nu även sett den vid stallet faktiskt. Rör sig som en sädesärla men klargul med blått huvud - en riktigt svenskfågel? Lite som kycklingmärket...

Gulärla

En vindpiskad dag

En morgon efter stallet tog jag mig vidare till Svensksundsviken en liten bit ut på Vikbolandet. Det var ganska fint väder och helt okej varmt vid stallet men huh vad jag frös ute i viken! Det blåste riktigt kallt och jag var glad att jag trots allt tog med mig vantarna på vägen ut. Vid Svensksundsviken har de "nyss" (några år sedan) flyttat parkeringen och gjort iordningen vägen fram till naturområdet, men redan på vägen dit såg jag så väl en liten rödhake som en flock starar och hörde ännu mer sjunga bland träden. Rödhaken var lite blyg så där fick jag inget bra foto denna gång men stararna var lite lättare och dök upp lite här och var under hela morgonen.

Starar

Området ut till fågeltornet är oerhört fint bara i sig. Först går man genom en fårhage med en djup bäckfåra vid sidan om, och sedan följer man en sträng av träd längs med bäcken hela vägen mellan strandängarna och ut till spångarna. Nu till våren kunde jag för första gången se varför spångarna behövdes! Det var verkligen blött.

Stigen

Fågeltornet är helt fantastiskt - tre våningar med översta våningen helt täckt med glasrutor så man kan slippa frysa (dock ganska skitna så för fina foton fick jag frysa ändå). Det finns bänkar att sitta på och när man är kort som jag slår man inte i huvudet i trappuppgångarna. Mötte en väldigt trevlig fågelskådare som tyvärr inte var lika kort! Hoppas han inte fick något blåmärke.

Väl uppe i tornet fick jag se min beskärda del av krickor! En hel flock satt tillsammans med fiskmåsarna och två skräntärnor. Skräntärnorna har kraftig näbb och är ganska stora jämfört med t.ex. fisktärnan. Måste säga att krickorna är läckert färgade - ser lite fantasifulla ut på något sätt.

Krickor

Skräntärnor t.v. och fiskmåsar t.h.

När jag vände blicken söderut fick jag plötsligt se en hel flock mörka fåglar som kom glidande mer i än på vattnet - skarvar. Det är ganska lätt att känna igen dem på avstånd för oftast syns knappt kroppen över vattenytan utan bara den långa halsen sticker upp. Jag har aldrig sett en sådan här flock simma förbi förut, så det var väldigt häftigt att studera dem. De anses ju ofta vara en skadegörare ute i skärgården och många dödas olagligt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dess status som skadegörare, just från ekologisk och biologisk synvinkel. Har funderat på den frågan i många år. Några av fåglarna var i häckningsdräkt med vita fläckar under vingarna och vitt på huvudet.

Skarvar

Skarvarna verkade dock inte helt populära bland stararna.

Skarv med (förmodligen) en flock starar runt om

 Även storskrakar gästade viken - ca sex stycken honor och hanar simmade ut från stranden och först trodde jag att de var doppingar. Fy skäms på mig - måste kolla noggrannare. Får skylla på att jag glömde kikaren och inte spanade bättre in i kameran innan jag tänkte klart.

Storskrake

Strandängarna var nästan helt tomma, men någon sorts lärka roade sig i alla fall i gräset. Jag tror att båda bilderna nedan är på ängspiplärkor, men ärligt talat har jag insett att jag nog tycker brunspräckliga fåglar ser nästan identiska ut...

Ängspiplärka?

Ängspiplärka?

Både på vägen ut och när jag väl stod i tornet såg jag även rovfåglar - som alltid lyckas ta lite andan ur mig. Den första kan jag faktiskt inte säga med säkerhet får havsörn är ju troligast men den har en ljus rand vid stjärtroten och det ska tyda på kungsörn. Kanske var den ljusa randen bara en reflex från solen?

Kungsörn? Havsörn?

Rovfågel nummer två var dock en solklar gammal havsörn med vitt huvudet och stjärt.

Äldre havsörn

På vägen tillbaka hörde jag en sång jag inte riktigt kände igen och tror nog jag lyckats se en järnsparv. De ska ha tydligt streckade sidor (svårt att se på mina bilder) och grått huvud och undersida - vilket jag tycker denna har. Kändes i alla fall inte som att det skulle vara en gråsparv!

Järnsparv?

Skarvarna tog sent omsider till flykten när havsörnen svepte in över vattnet, vackert in i morgonhimlen som trots den ganska sena förmiddagen och ruggiga vinden lyste vackert i rosa och blått.

En vanlig lördag vid vattnet

Som ni vet som följer bloggen var jag vid Herrebro våtmark i lördags och såg Spetsbergsgäss! Jag är fortfarande lite exalterad, men jag är lika exalterad för alla nya arter jag lyckas spana in - även om det är ganska vanliga! Och trots det tidiga besöket så fanns det flera olika fåglar i Herrebro, varav jag tror ni redan känner till knipa och skrattmås.

Sothöna har jag också beskrivit innan, men nu fick jag några riktigt fina bilder - varav några när de stod på land och också en hel rad under vad jag misstänker var två hanar som rök ihop över en hona. Lite svårt att se när honorna och hanarna är så lika.

Sothönor

Sothönor som ser så snälla ut är riktiga argbiggor ibland!

Förutom sothönorna såg jag även tofsvipor - som är vanliga även på fält. De har ett speciellt läte när de flyger - lite "whoppande" och har väldigt långa vingar som ser bredare ut utåt än inåt. Min mamma kallar dom "vildvittror" för de liknar de där fåglarna i Ronja Rövardotter. Jag kan inte annat än hålla med henne faktiskt! Vackra är dom - speciellt i flykt tycker jag.

Tofsvipa

Det är också ganska uppenbart varför de heter tofsvipa - se den långa tofsen på bakhuvudet. Sen när jag kollade lite på bilderna på tofsviporna (fanns flera stycken på de små öarna i Herrebro) så jämförde jag även med ett andpar som jag då insåg inte alls var gräsänder. Dessa änder var istället ungefär lika stora som tofsvipan (alltså väldigt små för att vara änder) och hade en vit sidolinje och hanen hade ljusare färger än gräsänder. Efter lite hjälp från en identifieringsgrupp på facebook så identifierades de som krickor! Bilderna nedan gör dem inte rättvisa alls, så googla gärna och se hanens vackra färger på huvudet - rostrött och mossgrönt.

Kricka

Krickor i motljus - honan i nedre högra hörnet

Det fanns lite större fåglar också! Förutom Spetsbergsgässen identifierade jag två andra typer av gäss - kanadagäss och grågäss. Kanadagässen blandas ofta ihop med vitkindade gäss - de är båda svartvita gäss med vitt och svart i ansiktet.

Kanadagäss

Kanadagässen har mindre vitt i ansiktet än vitkindade gäss (som nästan har helt vitt huvud). Den svarta halsen hos kanadagässen slutar innan bröstet och kanadagässen är större - lika stora som grågässen som jag också såg. Grågässen är gråbruna med grov, orange näbb och skära ben. Nedan finns lite stilstudier från alla möjliga vinklar.

Grågäss

Jag lyckades också få en riktigt härlig stilstudie när en av dem ruskade om sig. Jag älskar verkligen "snabbtagnings"funktionerna på kameror.

Grågås och knipa (hane)

Jag såg även årets första (för mig) rödhake på ridturen imorse - den sjöng intensivt i ett träd. Ibland önskar jag verkligen att jag kunde ta ridturer och fotografera. Så mycket vilt bryr sig inte alls när hästarna traskar fram, och man kommer mycket närmare än annars. Men tyvärr är pållen inte mycket för att stå still och jag tror inte heller kameran skulle överleva ett fall så det känns lite väl riskabelt.

Tänk även på att om ni klickar på bilderna så dyker de upp i större storlek så det är lättare att se hur allt ser ut!