Lite smått och gott

Vart ska man ens börja? Efter en intensiv månad av examensjobb och börja sommarvikariatet (för nionde året: det börjar bli lite konstigt med avtackning - speciellt med extra veckorna jag jobbar under resten av året). Under tiden har jag tagit mig tid att promenera och fotografera men tyvärr inte att fixa med bilderna och lägga upp dem här... Jag ska försöka göra mitt bästa att få med godbitarna och kommer nog blanda vilt mellan olika datum. Så först börjar jag med en blandad rad.

1) Steglits 2) Fasan 3) Svår bild men gulsparv? 4) rödhake 5) blåmes

Steglitserna är så himla vackra - så typiskt att jag inte fått se dem närmare nu när jag har en kamera som kan ta ordentliga bilder! Fasanen är en annan nemesis - de lyckas alltid undkomma, till och med denna gång så vägrade den visa fina sidan mot mig! Rödhaken poserade i evigheter tills jag tröttnade själv och gick hemma. Blåmesarna hade bestämt sig för att en sliten fladdermusholk var perfekt att föda upp sina ungar i. Det var ett ihärdigt flygande fram och tillbaka av mamma och pappa!

Grönfink, talgoxe, pilfink

Trots att knopparna redan brustit så var fågelbordet välbesökt när jag passerade - ett halvt dussin grönfinkar, samt några talgoxar och pilfinkar. Nedan följer några av mina favoritbilder. Några ni säkert sett tidigare i bloggen, men nu lyckades jag verkligen få bra foton.

En vacker vitkindad gås

Större hackspett

Blåmes

 Efter dessa skönheter kommer ett par lite mindre artistiska och lite mer informativa bilder. Först ut är den svartvita flugsnapparen. En mycket intressant herre - han kommer tidigare än honan till häckningsplatsen och hittar ett bra bo (de är förtjusta i fågelholkar). Dit charmar han sin tjej, gör henne med barn, och sen sticker han och hittar ett till bo, gör en ny tjej med barn som han sedan dumpar och återvänder till sin första dam och stannar där. En riktig gentleman, eller?

Svartvit flugsnappare, hane

Jag vet inte om trädkryparen är en mysigare pojkvän, men söt är den! Nedan kryper den dock på stenkanten till Strömmen och poserar. Jag tvärnitade min mamma mitt i steget så att hon inte skulle skrämma den! Hon tyckte nog min promenad var lite mer stanna-överallt...

Trädkrypare

Sen har jag äntligen lärt mig en ny fågel - på lätet!! Jag vet - chockerande. Gehör är ju inte min starka sida. Fick hjälp på denna av Robert som jag hastigt och lustigt mötte i Herrebro och han frågade om jag var Malin! Kul att man känns igen bara utifrån internet. Min beskrivning av "den lät jättestor och var pyttepytteliten" besvarades direkt av "Näktergal" och det hade han ju helt rätt i. Nedan hittar ni både sången (inspelad på hemvägen) och en bild på den lille killen. Eller tjejen? Jag antar fördomsfullt att bara herrarna sjunger.

Har jobbat på att få rätt fokus på fåglar i flykt och få skarpa bilder på vingarna också. Här är några bilder som jag fått på skrattmåsarna längs Strömmen.

Skrattmås

Längs Strömmen lyckades jag även få se en morgonpigg - och hungrig - skäggdopping på nära håll. Grymt vackra och konstiga på samma gång. (en av bilderna är från Missjö i skärgården, men men!)

Skäggdopping

En bild jag gärna fått riktigt bra är en förbipasserade skarv längs med Strömmen. Förra sommaren såg jag dem flera gånger på väg till jobbet, men den svepte förbi längre upp nära Femöresbron.

Skarv

Och på tal om Femöresbron - här kommer en fin bild på den också som avslutning.

Femöresbron, Norrköping

Arga mesar

Mesar är tydligen de värsta. Att ringmärka alltså. En kall, ruggig höstdag satte vi upp ett tunnt, tunnt nät utanför en skolsal och satte igång att vänta på intressanta fångster. Detta är inte så lätt som det låter. 1) vem som helst får inte fånga in fåglar så här utan det krävs etisk prövning 2) fågeljäklarna är duktiga på att undvika nätet.

En av de första fångsterna var iallafall en mes. Det var då vi fick lära oss att mesar, de siktar mot nagelbanden och när de bitit till, då släpper de helst inte.

1) fågel som hänger i nätet 2) ung blåmes med skadade vingpennor
3) blåmes som inte ville flyga 4) blåmes med fina färger

Nästa art var talgoxe. De är i princip lika illa som mesarna (båda arterna hör ju till samma familj som också kallas titor - till mitt höga nöje benämns dessa "tits" på engelska). Talgoxarna går att könsbestämma genom att se hur mycket svart de har på magen. Mycket svart = hane.

Inte så jättelycklig talgoxe med fina pennor (går att se ålder på färgerna)
och med svart mage och fin ring runt benet

Just det, vad var det vi gjorde då, förutom att fånga dem i nät och allmänt irritera små fåglar? Först och främst satte vi på en ring på benet (notera hur fåglarna på de översta bilderna surt biter vår stackars lärare i fingret). Sedan mättes vingarna. Allt som mättes skrevs ner på ett speciellt papper.

1) Arg talgoxe får vingen mätt. 2) Lika arg blåmes får ring runt benet
3) Pilfink får vingen mätt 4) ringmärkning

Vi bedömde också ålder och kön i de fall det var möjligt, samt hur välgödda de var genom att spana efter organ under huden. Syns inte organen finns det gott om fett. Vi vägde dock också fåglarna - det är såpass avancerat så man stoppar dem upponer i en gammal filmrullehållare.

Som synes är vissa fåglar större än andra....

Förutom blåmesar och talgoxar lyckades vi även fånga två nötväckor, en hona och en hane. Skillnaden syns i hur skarp skillnaden är mellan det röda och vita under vingen. Nedan syns en hane. Nötväckan är ju den enda fågeln i Sverige som rör sig med näbben nedåt på stammarna.

Nötväcka, hane

Vi fångade även pilfinkar, men där är det stört omöjligt att se skillnad på hona och hane. Skillnaden på en pilfink och en gråsparv är framförallt att gråsparven är grå på huvudet. Hos gråsparvarna är det också möjligt att särskilja hanarna och honorna.

I slutänden lyckades vi alltså fånga fyra fågelarter (men nått dussin fåglar totalt). Vi jagade intensivt efter en stare, men tyvärr så undslapp den oss. Nedan kan ni se tre av de arterna som vi fångade i en och samma bild.