Pyttesmått är också natur

Häromdagen snackade jag med en man som frågade vad jag skulle bli och vad man jobbar med som biolog etc (för man kan ju tydligen inte bara vara en biolog med ett jobb som en biolog..). När jag svarade att jag vill jobba med att återställa natur och rädda hotade arter så sa han att då måste jag väl jobba utomlands - för i Sverige finns ju inga arter som behöver skyddas. Jo serru, det finns det - ca 4000 rödlistade arter kämpar för sin överlevnad i Sverige. Och vissa av dem behöver man lupp och ett mycket gammalt träd för att hitta.

Vi i klassen spenderade en hel dag ute i eklandskapet och gluttade på ekar, askar och almar - även björk. En av ekarna härstammade från Colombus dagar - tänk er det. Vad letade vi efter? Signalarter kallas det - arter som visar på att här finns det förmodligen ännu fler hotade arter. Främst lavar men även lite mossa, svamp och insekter kan användas. Nedan kommer en hel drös bilder med både arten som är intressant, samt liknande art/er.

Och sluta nu inte läsa. De är coolare än man tror.

Lavarna med de svarta spikarna var lättast att hitta. Där finns tre att kolla efter. Den som har grå "bål" och lite gult puder på huvudet (iallafall de yngsta spikarna) är en god signalart. Den som har grå bål och lite grått UNDER huvudet är väldigt ovanlig medan den med grön bål är vanlig

De andra lavarna med "spikar" var mycket mindre och ljusare vilket gjorde det betydligt svårare. Alla nedan är signalarter. En liten en är brun med marsipangrönt under huvudet och kallas brun nållav. Två blekspikar ser du också - en med rödaktigt huvud och mörk stam som kallas rödbrun blekspik, samt en gulvit blekspik som har beige huvud med ljus undersida samt ljus stam.

Sen hittade vi en almlav. Almlavar ska inte alls växa på ekar, men denna hade inte läst instruktionerna eller så hade den en rebellisk tonårsfas och därmed växte den envist på jätteeken. En hel radda kantlavar ser ungefär likadana ut men har ojämna rundlar medan almlaven har jämnt rundade med hög kant.

Några andra lavar var lite svårare eftersom inte hade så fina spikar/nålar att spana in. Istället har de en viss färg eller kan skrapas lite och ge andra nyanser. Det senare gäller för grå skärlav som ser ut som ett lager slät betong och blir orange vid skrapning. Sotlaven har tydlig svarta rundlar på grå botten, och dessa har ibland vita streck på sig. Gul dropplav består av tre delar: svarta bollar, grå bål och ibland beige-aktiga apotecier (rundlar).

1) Gul dropplav 2) sotlav 3) grå skärlav

Orange vid skrap blir även gammaleklav, som är vit med lite lätt blå eller rosa ton. Den kan påminna om bitterlav (som verkligen smakar bittert - testa!).

Nu när ni kisat på barken ett tag så visar jag den som är en väldigt bra signalart - lunglav. Den syns ganska tydligt i mossan på träden. Fuktig färg till vänster, torr till höger. Det räcker med att bara hälla vatten på den och vänta någon minut (syns i princip direkt faktiskt) så ha med er vattenflaska ut när ni ska leta lavar och mossor.

Lunglav

En lav, som ni kanske vet, består av alger och svamp som arbetar tillsammans. Här kommer istället två rena svampar som också är bra indikator på att ni kan hitta ännu fler hotade arter. Den ena sitter som ett platt lager under nydöda grenar (som sitter kvar på trädet!) och heter blekticka (till vänster på bilden) En annan vanlig art som jag visar nedan är svavelticka - ljus gulrosa svamp som växer lager-på-lager (till höger på bilden).

1) blekticka 2) svavelticka

Nästa signalart heter oxtungsvamp och är lite köttröd. Sitter runt basen på träd, ser ut att växa ur gräset ibland men egentligen från rötterna i så fall. Den är rejält stor och syns tydligt.

Var svampar inte roligare än lavar? Nåja, ni får se två lite småtråkiga mossor också innan det kommer roliga insekter. Den första kallas ekorrsvans (visst ser den ut så?) och syns i torrt samt blött tillstånd - som sagt, ta med vattenflaska! Den är vanlig och finns på många träd.

Ekorrsvansmossa

Ekorrsvansmossan är väldigt lik en mer ovanlig signalart som kallas guldlockmossa (nedan). Den är lite ljusare men förvillande lik, eller hur? Jag blir imponerad över de som ser skillnad på dem.

Guldlockmossa

Nu så! Roliga insekter! Och bajs! Sånt tycker mina systersöner är jätteroligt i alla fall. Nedan är guldbaggelarv och dess spillning (och lite annat blandat som jag inte hörde vad det var).

Guldbagge

Betydligt störra spillning har läderbaggen som också luktar speciellt - har tyvärr inte luktblogg. Baggen i handen är ett torkat exemplar läraren hade med sig för att visa oss.

Läderbagge

En vackrare insekt är en liten lepidoptera som vägrade flyga iväg från mig. Den satt på min arm tills jag tvingade den att sätta sig på barken för att inte skada den när jag skulle krypa in i en ihålig ek. Föränderligt ekfly heter den, vacker eller hur?

En blandad kompott av insekter som vi stötte på plockade jag ihop också. Uppifrån från vänster: en parasitstekel (långt bakre rör), en gräshoppa (korta antenner), strit, kvalster, mätarlarv (alltså en fjärilslarv).

Tillsist lite sommarkänsla nu när det har varit så soligt och varmt - en välkamoflerad citronfjäril!

Vatten uppifrån och nerifrån

Jag har blivit lite fantasilös i min naturbesök det senaste så här är ännu ett besök på Herrebro! Det är något extra roligt med att se samma plats olika tider på dygnet och året, se vad som förändras och så. Varje gång jag har besökt våtmarken så har jag sett ett ny fågelart, vilket gör det extra roligt. Igår satt jag hemma och bakade kanelbullar när himlen klarnade och solen kom fram. Jag gav mig av när jag var klar och lagom till att jag kom fram så öppnade sig himlen och det började ösregna. Tur att det fanns ett gömsle! Något jag tänkte på var att jag gärna hade haft ett gömsle riktat mot skogen också, för att se småfåglarna. Såg en nötväcka, talgoxe, och förmodligen en trädkrypare. Det var fullt med ljud trots att regnet hade börjat. Behöver verkligen lära mig deras sånger!

Min första iakttagelse var en hel svärm med olika insekter på ett träd. Jag gissar på att det hade blivit skadat på något sätt för det ran sav nerför stammen och det lockade både insekter och sniglar. När man ser så många tillsammans inser man hur olika de ser ut. Nedan ser ni två som verkligen stod ut.

Även den lite mer estetiskt tilltalande Amiralfjärilen njöt av saven en bit upp på stammen.

Amiralfjäril (Vanessa atalanta)

Precis när jag anlände till våtmarken så skrämde jag upp en rovfågel. Jag gissar på ormvråk men jag har väldigt svårt att känna igen fåglar på avstånd. Eftersom det var sent på kvällen och dåligt ljus så fick jag flera lite småsuddiga och mörka bilder, nedan är tre som jag ändå gillade trots kvaliteten.

1) änder 2) rovfågel 3) Rörhöna?

Det var ändå något mysigt med regnet och skymningsljuset, även om det kom ner rejält och jag inte hade så mycket kläder på mig och undrade hur fasiken jag skulle komma hem något sånär torr (det slutade regna så jag kunde komma hem utan att se ut som en dränkt katt). Så här ser Herrebro ut i regndräkt:

Men trots att allt var mörkt och jag fortfarande har en liten vanlig kamera så kunde jag ta några riktigt fina kort.

När jag stod där och tryckte i gömslet i regnet så dök det gång på gång upp en liten fågel jag sett förut. Jag är osäker på vad det är, tänkte först att det var en dubbelbeckasin eller liknande, men sen såg jag hade den hade vit övergump och orange/röda ben så det tyder mer på rödbena. Oavsett fick jag flera häftiga bilder på den.

Vadare av nått slag

Just precis när jag var glad över alla dessa bilder på vadaren så vände jag mig till andra sidan och tog lite foton på änder och insåg plötsligt att allra längst bort så gick två mycket större fåglar, och när jag drog upp kikaren såg jag att det var tranor, inte hägrar som var min första misstanke. Visst är de vackra?

Tranor

Efter denna lilla lycka tog jag cykeln hem och värmde mig med te och kanelbullar.

Herrebro våtmark - tredje tillfället

Denna gång försökte pappa och jag komma nära från Borgs Kyrka för ett nytt perspektiv, men därifrån såg vi endast kor. Det fanns inte heller något bra sätt att ta sig till gömslet eller tornet därifrån vilket var mycket synd. Vi cyklade runt hela vägen istället och tog den gamla vanliga vägen. Bara gömslet denna gång också, och vi var inte ensamma där - ett lyckligtvis tomt getingbo hängde i taket. Och från golvet flaxade det till och så låg skönheten nedan plötsligt i sitt bo vid nocken.

Ladusvala

Se den röda hakan. I flykt kan man se att de har långa stjärtspröt till skillnad mot hussvalan, fast den "svalan" man oftast ser är inte en svala alls utan en tornseglare. Förr kallades den svala, därmed den vanliga hopblandningen.

På vägen dit var det dock ett surr av bland annat en imponerande bålgeting och massvis med flicksländor - se nedan för tre olika typer jag fotade på en liten yta.

Flicksländor

 Sen fanns det precis överallt en fluga med randiga vingar. Någon som vet vad det är? Verkade inte vilja bitas så nog ingen broms.

Konstig fluga

Småfåglar sjöng och fladdrade mellan träden, men inga riktigt bra bilder på dem. Denna unga men flygga fågel satt så fint på spången över vattnet men blev ändå lite suddig. Mycket mysigt att gå längs spångarna genom den översvämmade skogen. Trolskt och väl värt besök, som jag sagt förut!

Sädesärla

Jag såg inte så många fåglar längre - de flesta har nog flyttat vidare, men några ungfåglar av såväl mås som knipa visade att häckning skedde även hos de vattenförtjusta fåglarna.

Unga knipor

 Men två eller eventuellt tre fåglar var nya för mig (i alla fall på nära håll):

Svarthakedopping

1) beckasin? 2) Knipa, hona 3) brunand? 4) okänd

 Jag tror nummer 4 kan vara samma som denna nedan:

Medan pappa och jag värmde oss från den kyliga vinden genom att hitta lä och sol på gömslets baksida så roade jag mig med att kolla på små maskar på lerbotten, och såg en pytteliten mal (typ) och lyckades fotografera en nyckelpiga i ovanliga färger.

Så nej, ni blev inte av med insekterna denna gång heller, men lite fåglar blev det också!

Intressanta insekter

I några veckor under maj och juni drev jag min bekantskap lite lätt till vansinne eftersom jag tvärnitade närhelst jag såg en insekt, drog upp kameran och fotade frenetiskt. Vi hade nämligen till uppgift i en floristik och faunistik kurs att sätta ihop ett album av vissa insekter. Till min glädje kan jag informera om att jag fick godkänt på den inlämningen (och hela kursen)! Här kommer ett hopkok av bilder som förhoppningsvis ska få er att inse hur vackra insekter är. Det är såklart inte alla jag fotade (eller försökte) men ett fint litet hopplock.

De nedan lyckades jag fota första gången jag rensade rabatten för våren. En okänd larv som påminner om den jag fotade för flera veckor sedan.

Skogskackerlackan nedan var så himla snabb att jag fick fånga den i en platsskål. Den senare är helt ofarlig och lever utomhus i Sverige.

Mina vänner fick främst lida av mitt underliga intresse på en stallkväll vi hade. Vi som har hästar i samma stall samlades vid stallet och grillade en solig men kylig försommarkväll som bjöd på för mycket god mat och alldeles för mycket fniss åt de stora hararna som sprang på gärdet (alltså, det var rådjur, men tydligen är inte alla i min bekantskrets biologer). Sen tog jag ännu flera foton på en promenad till öppet hus på Himmelstalundsskolan - gå dit nästa år allihop! Hur mycket djur som helst, både exotiska och vanliga. Helt fascinerande.

Först får ni se en stilstudie av en humla. Vackert, inte sant? Se all pollen som hänger fast på benen!

Viveln ovan känns igen på de böjda antennerna - sådana har endast vivlarna och myrorna. Nedan har jag fotograferat en skalbagge (se det hårda skalet) som tyckte jag var för närgången. Detta hände ofta...

Nyckelpiga är enkel nog att känna igen också för lekmän och det är INTE så att man kan se åldern på prickarna! Prickarnas antal tyder snarare på olika arter. Och som bonus efter ni kollat på läskiga insekter så kan ni kolla på fasanhonan som trodde hon kunde gömma sig på SVTs gräsmatta.

Sedan tog jag en helg ute i skärgården och fick se ännu flera djur, bland annat tvingade jag min mamma att stå still så att jag kunde fota en parasitstekel (tur att hon inte visste det, om än det den parasiterar på är snarare växter eller fjärilslarver). Sedan lyckades hon slå en harkrank vimmelkantig så att jag kunde fota den på nära håll när vi solade (jag jagade inte BARA insekter). Trollsländorna (nere till höger) på Missjö är helt orädda och jag har många gånger fått riktigt häftiga närbilder.

Nedan är harkranken som min mamma slog till när den landade på hennes rygg när vi solade. Den verkade klara sig utan men trots att den satt kvar länge och nog var lite omtöcknad.

Nedan ser ni först en liten skalbagge till vänster, sedan en parasitstekel i oerhört vackra, klara färger till höger.

Andra dagen på Missjö gav ännu mera action - bland annat råkade jag ta livet av lite skalbaggelarver när jag ryckte lite i barken på död ved och släppte fri vreden hos två hundrafotingar (som till skillnad mot tusenfotingarna är dessa nämligen rovdjur). Se fotot nedan!

 

  Nedan ser ni tre halvvingar (heteroptera), de två åter vänster är av familjen pentatomidae, den med hjärta på ryggen är en miridae

Under min jakt på hundrafotingar hittade jag den fascinerande fjärilen nedan, som precis måste ha kläckts ur puppan. Man kan till och med se snabeln. Den under var jag länge förvirrad över, men verkar vara en nattmot enligt läraren. Visst har den ett coolt blått öga?

Och så till sist, en krabbspindel två typer av spindlar som sitter på lur i varsin blomma! Den översta är en krabbspindel, den nedersta är en snabblöparspindel (Philodromus sp). (korrigerad 2016-02-12)

Sedan var det dags att rensa rabatten igen och den gjorde mig inte besviken! Och då har jag bara två små remsor längs med ingången till entrédörren till lägenheten. Först en bladlus, som ser verkligen fascinerande ut i närbild. Jag fick se massor av opiliones (nedre till vänster) som är en typ av spindel med helt rund kropp som inte är uppdelad i huvud och kropp. Också en tusenfoting (nedre till höger), som är fredlig och mest ville fly från den stora klumpedunsen som fångande den i handen hela tiden.

Nu räcker det med spindlar och krypiga kryp som får det att krypa i skinnet, gissar jag? Nästa inlägg blir med roligare foton från vårt tredje besök på Herrebro!