fredag 28 augusti 2015

Svensksundsviken på kvällen

Efter lite övertalning om att det kan ju ändå bli häftiga foton så åkte jag ut till Svensksundsviken i skymningen. Det är ju svårt att få bra foton när ljuset blir så speciellt och fåglarna är ofta lite segare kvällstid tycker jag - men även om man kanske inte kan identifiera roliga fåglar kan man ha det trevligt.

Det var ju inte bara jag som ville ha trevligt i alla fall. Ett par som var ointresserade av naturen roade sig i en bil på parkeringen och det tog på krafterna att inte stirra in i bilen när man var tvungen att passera precis förbi dem för att komma in på stigen ut till fågeltornet.

Det första som hände efter att jag passerat det entusiastiska paret var att stiga in en surrande svärm av trollsländor. Ja, trollsländor. Helt magiskt. De njöt av den sista kvällsolen utmed stigen där fältet mötte skogsbrynet. Det surrade och smattrade när de flög upp från stigen, grenar, gräset och allt däremellan. De var överallt, ofta 3-4 stycken invid varandra.


 Jag har ännu inte lärt mig se skillnad på någon trollsländeart överhuvudtaget men jag har beställt en bok så framöver ska vi se om jag kan lära mig något!


Något som de flesta människor gör är att kalla alla dessa färgglada, långsmala insekter (för det är de) med fyra tydliga par vingar för trollsländor. Detta stämmer på ett ungefär. Ordningen heter Odonata och omfattar två undergrupper - Anisoptera (egentliga trollsländor) och Zygoptera (flick- och jungfrusländor). Egentliga trollsländor är ofta kraftigare och har något kortare och bredare backvingar än framvingar. Vingarna pekar rakt ut i vila. Hos Zygoptera är vingarna likformiga och vingarna är fällda bakåt i vila. Nedan visas tre Anisoptera från Svensksundsviken

Egentliga trollsländor
Längre in längs med stigen fotade jag två fjärilsarterna. De vanliga dagfjärilarna hade nog lagt sig för dagen, men dessa ljusa mott var också fina och verkade förtjusta i den där jäkla blomman jag alltid glömmer bort namnet på och tänker på som den-man-hänger-upponer-och-torkar.

1) Allmänt nässelmott 2) Blekgult ängsmott?
Det sneda skymningsljuset strålade ofta rakt in i ögonen på mig och gjorde det svårt att spana in saker att fota, men det gav även fina effekter som för dessa fackelblomster:



Några envisa småfåglar tjattrade i trädet ovanför mig. Jag misstänker lövsångare även om han är lite burrig på denna bilden!

Lövsångare?
Såväl tranor som gäss (grågäss i detta fall) utgjorde fina siluetter mot himlen innan jag ens kom så långt att jag kunde se fågeltornet.

Tranor

Grågäss (såg det när de passerade mig)
När jag väl kom fram till spången som går över havsängen blev de småsovande gässen inte särskilt glada. Det var massor av såväl grågäss som kanadagäss och diverse änder och tofsvipor.

Grågäss

Ladusvalorna gjorde dagens sista försök till att fånga mat och svävade lojt fram och tillbaka över mig. Jag hade hellre haft fåglarna på näsan som hjälp - fick blunda för att inte få in småkrypen i ögonen och hålla läpparna tätt hoptryckta.

Ladusvala
Fågeltornet bjöd inte på särskilt mycket fåglar, men två hägrar fastnade på bild. I övrigt såg jag bara dussintals gäss och tofsvipor. Änderna var för långt ut i Bråviken för att jag skulle kunna identifiera någon av arterna.

Hägrar
Förutom fåglarna roade jag mig med att försöka fotografera spindelnät i motljus. Det blev lite tjusigt faktiskt, fastän spindlarna i sig nog hade gömt sig redan. Har förresten fortfarande svårt att övertala min kamera att fokusera på spindlar. Är den lite arachnofobisk kanske?


 Jag vände snart hemåt, till en spektakulär solnedgång och en vacker vy av fågeltornet.



Det hade redan hunnit bli kyligt i kvällningen och insekterna hopade sig ännu mer. Gässen hade redan flytt ut till havs efter min första promenad över ängen så det var bara ladusvalans rop som fyllde tystnaden. Det började bli mörkt, men några ensilagebalar hade lockat till sig insekter som jag fotade. En gräshoppa och en vivel gjorde sig väldigt bra mot den skarpa bakgrunden. En gräshoppa fotade jag redan på vägen ut i lite bättre solsken. Ni vet väl att skillnaden på gräshoppa och vårtbitare inte så mycket är storleken på kroppen utan längden på antennerna? Korta = gräshoppa, långa = vårtbitare. En vivel känner man igen på de "brutna" antennerna - man brukar kalla det att de har som knäleder. Även myror har denna typ av antenner.

1-2) gräshoppa 3) vivel
Det blev trots allt en mycket trevlig kväll, och paret i bilen hade redan hunnit försvinna när jag väl kom tillbaka. Det var ganska skönt måste jag säga. Det räcker med att vara voyeur när det kommer till naturen!

Ett räcke på spången, full med lavar


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar