En god gärning

Vad har jag gjort i helgen då? Kan du gissa från bilden?

Exakt! Jag har hjälpt till med skogsgruppen att sätta upp fågelholkar (och fladdermusholkar) vid hyggen. När vi hugger ner de gamla, stora träden försvinner många av boplatserna (de gamla, håliga träden är ju där många fåglar vill bo), så då kan fåglarna behöva lite hjälp från oss. En liten insats, med stor nytta - förhoppningsvis! Gör gärna samma sak varhelst ni har möjlighet - men se till att ni har tillåtelse från markägaren.

Hårt arbete!

Ser du alla fågelholkar?

Utflykten bjöd på ganska träligt väder, även om det var hyggligt varmt och inget regn, så fåglarna höll sig gömda. Jag hörde en korp, såg ett gäng småfåglar, en förmodad gröngöling och lyckades fota en rödhake som spanade in oss på nära håll medan vi satte upp holkarna.

Insekterna var ganska glada ändå - både älgloppor och några myggor njöt av vårt sällskap, men jag såg även skorpionsländor och gräshoppor, samt parasitstekel, blomfluga och en som jag tror är en bladbagge.

1-2) gräshoppa 3) parasitstekel 4) blomfluga 5) bladbagge?

Såg även en grymt vacker och stor korsspindel - en hona med tanke på storleken för hanen är mycket mindre.

Vanlig korsspindel, hona

Det är ju trots all sent på sommaren och även om löven ännu inte har börjat gulna så har de flesta blommorna blommat ut. Men jag tycker allt att även kvarlämningarna är fina - speciellt skallrorna vars fröställning gör det verkligen tydligt varför de heter just skallror! Tallörten är en speciell sak - den parasiterar på tallrötter och har alltså ingen egen fotosyntes - den är därmed inte grön utan helt gulvit.

1) ljung 2) skvattramfrön 3) tallört 4) skallra 4) jungfrulin

Vi såg även en lönn med väldigt underlig färg, jag misstänker att det är en ljus lav som missfärgat just de unga stammarna.

Konstig färg på stammarna - samma träd till höger

En av de stackars fågelholksuppsättarna hittade en liten larv som hade ramlat ner innanför halslinningen och sög sig fast på insidan av hans t-shirt. Den ville inte ens lossna när vi försökte tråkla loss den så jag fick dra bort den åt honom. Men vacker var den! Förmodligen en piltandvinge, trodde expertisen i en artidentifieringsfacebookgrupp (slå den ordlängden!!). 

Larv av piltandvinge?

Allra sist passerade vi en rovfågel som först satt alldeles vid vägen men när jag väl hoppade ur bilen så flög den upp i ett träd. Jag misstänker ju som vanligt ormvråk - lite som att min mamma alltid gissar Elsa Beskow eller nått sånt när vi spelar TP och hon får kulturfrågor. Det är störst chans att man får rätt helt enkelt! 

Skolstart och exkursion

Vår första riktiga exkursion blev en tvådagarsutflykt till mörkaste Småland - eller i alla fall till Asa försökspark. De utför (geografisk) storskalig och långtidsexperiment i skog, framförallt fokuserad på produktion och hur man förbättrar den konventionella odlingen. Vi studenter åkte ner i två bilar från LiU och pausade glatt i Brahehus vid Vättern.

Brahehus

Därefter fortsatte vi ner, med lite lunch och tacos-middags-köp i Lammhult. Jag försökte hela tiden leta roliga blommor, fåglar och insekter att fota men det var inte helt lätt när man är en hel flock folk som pratar och också inte kan springa runt fritt utan ska lyssna på lärare också... ;)

1) Trichoptera 2) skogskackerlacka 3) helt okänd sak 4) någon hemiptera

Vi besökte bland annat ett experiment där man hade utfört artificell betning (genom att klippa tallskott) men som nu var klart och började växa igen helt.

Invid denna hittade jag en mycket konstig klump på ett grässtrå. Misstänker någon sorts äggsamling men den hade en väldigt fyrkantig form. Undra om någon läsare har nån bra tanke?

Äggsamling?

Det verkade även som att insekterna var lite förtjusta i sällskap - även om vissa studenter var mindre förtjusta i spindelbesök...

1) apelsinspindel 2) hemiptera?

Vi fortsatte därefter till ett betningsexperiment (på fältskiktet - alltså blåbärsris mm) som hade skett med verkliga djur genom att stängsla av vissa rutor och lämna andra öppna. Det första stället befann sig på ett barrträdskärr, och det andra i ett ungt lövskogsområde.

Fin vitmossa i kärret

Ett ekblad med (förmodligen) parasiterande insektslarver i galler

Dag nummer två jobbade vi mycket inomhus med olika artiklar men fick även besöka Aneboda IM. IM betyder international monitoring och det finns fyra sådana platser i Sverige, där många olika saker mäts i ett skogsområde. Just Aneboda var väldigt påverkade av Gudrun 2007 och Per 2007 som hade skadat stora delar av skogen. Därefter kom barkborren (en insekt som gillar skadade och gamla trä) och döda många, många träd. Det var till och med så illa att man fortfarande inte ska gå in i skogen om det blåser för mycket på grund av fallrisken från döende träd.

Mätutrustning Aneboda IM

Dock fanns det gott om liv i skogen! T.ex. vågig sidenmossa som är en signalart för fina barrskogar, samt en tita, tofsmes, (varg)spindlar, fina lavar och svampar. Fotona i vardera ände visar på där skogen stått kvar och där skogen är starkt påverkad efter stormarna.

Foton från Aneboda

Det var en trevlig resa, även om jag hade hoppats på mer fältarbete. Och fler bilder. Men jag tar så många bilder ändå, och har fortfarande inte lyckats minska ner antalet på alla mina bilder från Gotland!

Betydelsen av ett foto

För lite mer än två år sedan förändrades allt; det är ju så som de säger i alla fall. Jag ville inte inse det då - när hoppet fortfarande levde och man tänkte att allt kommer gå och man räknade på procentchanser. Men så här i efterhand så minns jag fortfarande hur jag satt där i bilen på sjukhusparkeringen och ringde min bäste vän och berättade allt och intalade mig själv samtidigt som jag intalade honom att allt skulle gå bra. Pappa skulle överleva. Cancer kan botas idag. Jag kan fortfarande känna telefonen i handen, mot örat. Jag kan nog gå tillbaka dit och peka på vilken parkeringsruta jag stod i. Konstigt nog kommer jag inte ihåg det andra lika tydligt. Jag tror det var den gången jag suttit med pappa på akuten till sent på natten. Jag tror jag borde ha varit hemma en sväng och sedan återvänt på morgonen. Eller om vi hade åkt in tidigt på morgonen den gången? Gångerna blandas ihop. Till slut hittade jag till akuten i sömnen.

Jag har en bild jag vet att pappa inte ville att jag skulle visa. En bild från mitt (vårt) allra första besök vid Herrebro våtmark, där han går över den lilla bron. Han såg inte att jag tog bilden för han har ryggen mot mig, men jag visade den för honom. Han gillade att kolla på min foton - eller i alla fall stod han ut med det. Vi gillade ofta samma bilder. Han tyckte att jag var duktig, på riktigt.

Denna bild gillade han inte. Den första cytostatikan hade inte tagit bra så de hade gett honom andra cellgifter som gjorde att han tappat allt hår. Han tyckte han såg ut som en alien - hans ord. Och det kändes fel på nått sätt, att se pappa utan hår. Han hade alltid en tjock kalufs, spretig för han hade sovit konstigt och sedan inte kollat i spegeln på morgonen. Och mustasch. Han var inte kal och vit på huvudet. Men egentligen var det ju ett tecken på styrka - att han kämpade. Att han orkade - trots operationer och påsar på magen som tog hand om det hans kropp inte kunde och trots mediciner i kroppen och tröttheten och smärtan. Han orkade. Han cyklade hela jävla vägen till Herrebro. Han gick över spångarna och upp i tornet och stod och spanade på fåglar som han inte kunde nått namn på. Han ville se rovfåglar sa han en gång - och då trodde vi inte att vi hade gjort det även om jag senare fick reda på att det hade vi visst. En örn till och med. Jag har den på foto. Pappa som egentligen aldrig var jätteintresserad av fågelskådning och aldrig gjort sånt själv såvitt jag vet. Men han tyckte ändå det var kul tror jag. Även om han kanske mest gjorde det för att vara med mig.

Örnen vi såg

För mig kommer Herrebro våtmark alltid vara en plats så starkt kopplad till pappa. Fast det egentligen inte var hans plats, utan min. Bara för att han älskade mig så mycket att han följde med. Orkade följa med.

Jag önskar att jag kunde tillbringa resten av livet med att åka dit ut med honom. Jag önskar jag kunde visa varenda foto, lära honom varenda fågel medan jag lär mig dem. Men önskningar kan inte alltid gå i uppfyllelse, och jag fick trots allt nästan 29 hela år med en fantastisk pappa. Nästan 29 år av minnen och stunder som jag fick uppleva med honom.

Vissa stunder fastnar på foton. Inte alla foton är vackra utanpå. Inte alla foton är till för att visas upp.

Ibland för att de är så betydelsefulla att hjärtat inte kan sätta ord på det.

Fotot jag tog efter det jag tog på pappa. Här står pappa precis bakom mig.