Förföljande bofinkar och blyga blåmesar

Efter den lyckade morgonpromenaden på lördagen så kravlade jag mig upp så fort jag vaknade på söndagen. Jag grabbade med mig sittdyna, fågelbok och kikare - förutom kameran (med extrabatteri!). Jag hade tänkt ta mig bort till en promenadslinga där jag vet att det finns kritvita mattor av vitsippor, men si, så långt kom jag aldrig. Ramlade ner i en liten plätt lövskog som jag aldrig sett förut där någon hade tagit ner massa sly. Vet inte om detta är bra eller dåligt för fågelskådning, men blommor var det fattigt med (några blåsippor runt gamla, stolta ekar var allt jag såg där). Jag skrämde livet ur en hare som hade gömt sig alldeles bredvid stenen där jag slog mig ner. Att ta ner handen och lyfta upp ett metallisk föremål (= kikare) ur väskan är tydligen signal för att fly hellre än fäkta. Tre rådjur bestämde sig också för att inte stifta närmare bekantskap med mig. Och jag som är så trevlig!

Jag måste erkänna att dagen började segt med en envis fågel som sjöng oerhört specifikt men som satt långt bort och högt upp, vilket försvårade foto/kikaridentifiering något oerhört. Men med lite hjälp av fågelsång på MP3-spelaren tror jag att det var en taltrast. Det var inte den enda svåridentifierade fågeln som fastnade på bild. Även en tall- eller entita tror jag med tanke på ett kolsvart huvud. Samt två större och... vårglada fåglar. Lite "förargelseväckande beteende" kan man kalla det också.

1) Fåglar med vårkänslor, och något som nog är en nötväcka i nedre, vänstra hörnet
2) Taltrast tror jag, och 3) en entita eller talltita med tanke på det svarta huvudet.

Det var frustrerande att vara fotograf idag. Jag fick inte upp kameran i tid när de placerade sig perfekt och annars gömde de sig mest bakom grenar eller vägrade sitta still. Jag svär på att en bofink förföljde och hånade mig under de tre timmar jag var ute. Men HA! skrattar bäst som skrattar sist för jag fick ett hyfsat tydligt foto till slut! Rött bröst och underdel med grått huvud talar för bofink, vad jag kan se.

En gul fågel försvårade identifieringen för mig, men väl hemma och efter lite rivande i skallen så bestämde jag mig för att det borde vara en gulsparv. Två stycken flörtade oskyldigt med varandra och lite senare tror jag att en letade mat på marken en bit bort.

Herr och fru Gulsparv, förmodar jag.

Därefter stötte jag på några fåglar som verkligen ståtade upp sig och när jag väl kollade vad jag fotat blev jag besviken eftersom jag trodde det var några gråsparvar, men väl hemma insåg jag att det var pilfinkar! Gråsparven har grått på huvudet, men pilfinken har rött huvud och svart fläck på kinderna.

Pilfinkar!

Jag hörde även en fasan idag, och någon hackspett, men bara på avstånd. Gäss flög förbi över mig, och en korp likaså. I morgonkylan var jag glad för sittdynan och tiggarvantarna, men jag kan säga att jag fick fler bra bilder av att vandra omkring eller försöka sitta och vänta. Kom nog för sent för det. Smög på tå över ett grävlingsgryt - eller var det rävlyor? Hur ser man egentligen skillnaden? Och ja, jag är livrädd för att störa grävlingar, och vildsvin. Kanske det är bäst att vara högljudd egentligen, men det kändes lite taskigt att väcka dem så där på morgonkvisten.

En trädkrypare skrämde mig istället. Så modig är jag. Tyckte jag kände igen ljudet från igår och vände mig - och den flög iväg från alldeles intill. Trädkrypare är en av de där "upponerpå"fåglarna som jag kallar dem, de är bruna och vita. Nötväckor är den andra typen, och de är grå på ovansidan.

Nötväckor till vänster, trädkrypare till höger.

Talgoxarna gjorde sig påminda även idag, även om det visade sig att en av mina suddiga bilder på talgoxe var en blåmes - de är lite svåra att särskilja i farten. Svart huvud = talgoxe, blått huvud = blåmes (men de har svarta streck). En blyg blåmes lekte tittut bakom en gren.

På hemvägen fick jag även lite bilder på en rödhake. Dessa lekte väldigt glatt i skogen också, men alldeles för snabbt för att jag skulle få en bild. Det känns som att de är lite försiktigare och försvinner fort när man närmar sig.

Sjungande rödhake i olika vinklar

Som igår tog jag inte bara foton på fåglar, men eftersom blommorna var sparsamma idag så blev det mest tickor och annat roligt som växer på träd. På vägen hem kunde jag fota lite fina blommor på gräsmattorna, så ni får lite färgprakt också.

Vitsippan och tusenskönan känner ni nog igen. De andra är okända för mig
och det är alldeles för sent på kvällen för att försöka identifiera dem.

Även en mindre färgglad växt som vi pratade mycket om på Botanik 1 dök upp, stensöta. Notera sporangierna på undersidan, så kallade "sori" som sprider sporer för fortplantning.

Stensöta (polypodium) med sori

Slöa humlor har surrat omkring både igår och idag, bökat omkring på marken. Undra om de letar värme, mat eller försöker hitta någonstans att fortplanta sig på? Mina insektskunskaper är dåliga...

Humla

Sist men inte minst kom min favorit. Och det har alltid varit min favorit. Om jag någonsin skulle komma på den galna tanken att hålla ett vilt djur som husdjur så skulle det bli denna rödhåriga sötis.

Ekorre!

Sen drog jag mig hemåt, kom hem lagom till elva och hinna packa ner pluggsaker och bege mig till stan för att försöka lära mig lite mer statistik. Gick väl sisådär, men några tal blev gjorda i alla fall!

En vårdag. En solig dag. En fantastisk dag.

Morgonstund har guld i mund säger man men idag var jag trött och mest sur över att jag hade ätit så mycket onyttigt på fredagskvällen. En promenad innan frukost är bästa botemedlet – en lång sådan, med ljudbok i öronen och glömsk för omvärlden. Men ibland vill saker annat. Batterier tar slut. Fåglar som plötsligt hörs när öronplupparna får ramla ner i fickan. En ödla som prasslar i diket, suset av nyvakna myror i stackarna, en porlande bäck som lockar med mig på avvägar – in i skogen och bort från vägen. Bort från grus och vardagen, in i trolsk blandning av löv och barr. Inte en morgon som alla andra.

1) Bäcken 2) Skogsödla 3) myror 4) Nässelfjäril 5) Tranor

Jag kan långt ifrån alla fågelläten. Jag tror faktiskt jag kan räkna på ena handen de jag kan. Korpens djupa skrik och fasanens hesa förvåning hörde jag på avstånd idag. Talgoxar sprattlade runt överallt, tydligen med lite dialekter för flera gånger såg jag dem och hörde trudelutter jag inte hört inne i stan. Är det bara att jag lärt mig se dem, eller är det väldigt mycket talgoxar jämfört för 10-20 år sedan? Såg två tranor som flög förbi över mig med ett himla "honking" - finns det ens någon bra översättning till detta engelska ord?

Jag skrämde bort den första hackspetten (en mindre hackspett en större hackspett tydligen!) utan ett bra foto, men den visade sig (och hamrade) om och om igen därefter, när den där lockande bäcken väl fått mig av vägen.

Mindre hackspett En större hackspett tydligen - röd gump på dem men inte på de mindre

Inte långt därefter hörde jag ett himla bråk som jag först trodde var kajor, men som sen ändrade ton och från de glimtar jag såg misstänker jag en liten flock nötskrikor på 4-5 stycken (då tänkte jag mer sidensvansar, men lätet är nog inte rätt). En rödhake stötte jag också på men den var skygg och svårfotad men hade mycket starkare stämma än jag trodde fanns hos så små fåglar! En mystisk liten fågel gömde sig högst uppe i tallkrona, och jag fick bara en suddig glimt. 

Rödhake och okänd liten fågel

Läten av alla dess slag. Tvi-tvi-tvi, och tiii-i, och ett läte envist som en gräshoppa från kanske en trädkrypare? Såg den bara på avstånd. Kanske även en lövsångare gjorde sig hörd? (det är nog den enda fågeln jag kan härma med min inandningsvissling) En större hackspett såg jag också, och är ganska säker på att det måste varit en gröngöling. En rovfågel gled förbi över trädkronorna, med ovanligt stora vita fält under vingarna (tyckte jag) för att vara en ormvråk.

Gröngöling, eller hur?

Floran ville inte vara sämre. En första glimt av en knopp vid bäcken (vitsippa tror jag nog) gav vika för ett blommande sparsamt täcke av blåsippor. Mossor och lavar lyste gröna där vätan hade givit dem liv och stora snödroppar prunkade när jag närmade mig en plats som en gång måste hyst någons hem. Vårlök och scillor (vårstjärnor) glimtade till här och var.

Högst upp, vä: Scilla. Längst ner, vä: vitsippa. Mitt: vårlök.
Längst upp, hö: Snödroppe. Längst ner, hö: blåsippa.

Vackra rödgröna stjärnaktiga blad dök upp här och var i gräset, och en ensam gren stack ut ur marken utan blad men med mörkrosa blommor (Tibast troligen). Lumrar med gamla torkade blomstänglar fångade min blick vid diket till gärdet och ännu fler lavar och mossor hånade mitt svikande minne från botanikkursen. Dessa får jag återkomma till i ett annat blogginlägg.

1) Okänd växt 2) (matt)lummer 3) Tibast?

Fyra timmar var jag nog ute. Glömsk för hunger och trötthet och värk. Så gick kamerans batteri samma väg som MP3-spelarens, och jag drog mig moloket hemåt. Nästa gång ska jag komma ihåg extrabatteriet, men då kanske jag inte hittar hemåt förrän natten faller…