tisdag 25 augusti 2015

Den blomstertid har nästan varit

Blommor är nog inte mitt stora intresse, egentligen. Vilket är konstigt - det är mycket lättare att fota snälla blommor som inte springer iväg eller flyger högt upp eller vägrar öppna vingarna. Men samtidigt är det en sådan oerhörd rikedom och sådana små, små skillnader som skiljer en blomart från en annan och jag har aldrig lyckats sätta mig in i och memorera vad alla udda ord betyder. Var sitter stödbladet egentligen? Hur bedömer man om det är lika långt eller hälften så långt som kronbladet?

Men fina är blommorna. Och låta bli att fota dem kan jag inte heller, så här kommer ett inlägg med allt möjligt blandat från i våras och fram till nu.

En art är blåsuga - en art som indikerar ängs- och betesmarker men som är såpass tålig att den inte är en superbra signal. Den klarar t.ex. igenväxning av skog bra och bilden nedan är tagen i ett dike till ett konventionellt odlad fält så inte heller gödning har helt jagat bort Ajuga pyramidalis (latin! Se, lite har jag lärt mig). Visst passar "pyramid" bra som beskrivning?

Blåsuga (Ajuga pyramidalis)
En annan art som gärna finns på ängs- och betesmarker men som också är lite svag signal då den gillar skog är gökärt. Den kallas så för att blomman anses se ut som en gök i profil.

Gökärt
På en stadspromenad hittade jag även vallmo under försommaren, denna skulle jag gissa är en odlad typ för den var så vacker och fyllig.

Vallmo
I gräset under sommaren hittade jag en mängd av en blå blomma jag aldrig har tänkt på förut, som efter lite letande jag lyckades identifiera som oxtunga. Vete fasiken var det namnet kommer ifrån, men rätt så mysig liten växt.

Oxtunga
En av mina favoriter, som tyder på näringsrik mark, är humleblomster. Verkar oftast växa i skogsbryn såvitt jag sett. Jag tror aldrig jag har sett en humla på dem, så vet inte heller var det namnet kommer ifrån. Ganska oansenlig färg i brunrött och beige, men jag gillar den fina formen - speciellt de unga knopparna

Humleblomster
Våren gav även vackra blommor som liljekonvalj, förgätmigej och en jag aldrig lyckades identifiera. En näva kanske? Nävorna är lite svåra att identifiera tycker jag. Den växte på torr mark med tunt jordlager, så om någon vill gissa tar jag gärna emot förslag!

1) liljekonvalj 2) förgätmigej 3) okänd
Under sommaren har jag fotograferat blommor på många olika ställen där jag letat fåglar. Dessa nedan är blommor från skogen. Den första var rolig, för visst har jag väl sett den förut men jag har aldrig insett att de små pluttarna är blommor som ser väldigt konstiga ut mot vanliga blommor. Små grönröda bollar liksom. Vildmorot ser man överallt - påminner om hundkex men platta blommor som när det blommat klart viker ihop sig uppåt och bilder en rund boll. De olika arterna johannesört kan kännas igen - tycker jag - framförallt på de svarta porerna som syns tydligt på knopparna.

1) flenört 2) vildmorot 3) fyrkantig johannesört
Vid våtmarkerna växte andra typer av blommor, många högvuxna. Vallörten var en ny bekantskap för mig, och hampdånet som är så underligt formad och färgad i gult och lila var nästan helt omöjligt att identifiera trots att det inte finns någon som liknar den i Sverige. Strandlysing skiljs från släktingen praktlysing genom att kronbladen har röda kanter. Besksötan borde ju vara ett namn man lätt kommer ihåg men av någon anledning vill jag att den ska heta något på "kråk". Fin och speciell är den i alla fall!
1) vallört 2) hampdån 3) strandlysing 4) besksöta
Besksötan växte i princip mitt i vattnet i Herrebro våtmark, och i vattnet finns andra fina växter, bland annat kaveldun (Typha sp - där sp står för att det är någon av de arter som finns) som är så vanlig men ändå vacker. Jag vet att när jag var liten vågade jag aldrig plocka in dem för någon sa att de sprängs efter ett tag.

Kaveldun, men glada sniglar och en nyckelpiga
Fina vattenväxter som är båda välkända och okända är t.ex. näckrosor - gul i detta fall. Igelknoppen är lätt att känna igen med sina taggiga bollar men jag vet inte hur många som faktiskt tänkt på hur den ser ut. Topplösa fotade jag i ett större dike i skogen och den sista bilden påminner ju om igelknoppen och växte som vass i vattnet men jag hittade aldrig den i identifieringslitteraturen.

1) gul näckros 2) igelknopp 3) topplösa 4) okänd
En vacker blomma jag sett lite varstans där det är extra blött är fackelblomster - ett mycket passande namn, då den lyser som en violett eld.

Fackelblomster
I Leonardsberg lyckades jag få en effektfull bild av vanliga arter - det torde vara Sedum (fetknopp! Himla roligt svenskt namn), något annat samt bara en sommargylling, men visst blev färgerna effektfulla tillsammans?

Sommargyllen
Men det behöver ju inte vara vilda blomster för att det ska vara vackert. Även konventionellt odlad gröda kan vara fint med rätt synvinkel.


Så här i skördetider passar den här oerhört väl som farväl för nu, eller hur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar