söndag 22 februari 2015

Arga mesar

Mesar är tydligen de värsta. Att ringmärka alltså. En kall, ruggig höstdag satte vi upp ett tunnt, tunnt nät utanför en skolsal och satte igång att vänta på intressanta fångster. Detta är inte så lätt som det låter. 1) vem som helst får inte fånga in fåglar så här utan det krävs etisk prövning 2) fågeljäklarna är duktiga på att undvika nätet.

En av de första fångsterna var iallafall en mes. Det var då vi fick lära oss att mesar, de siktar mot nagelbanden och när de bitit till, då släpper de helst inte.

1) fågel som hänger i nätet 2) ung blåmes med skadade vingpennor
3) blåmes som inte ville flyga 4) blåmes med fina färger
Nästa art var talgoxe. De är i princip lika illa som mesarna (båda arterna hör ju till samma familj som också kallas titor - till mitt höga nöje benämns dessa "tits" på engelska). Talgoxarna går att könsbestämma genom att se hur mycket svart de har på magen. Mycket svart = hane.

Inte så jättelycklig talgoxe med fina pennor (går att se ålder på färgerna)
och med svart mage och fin ring runt benet

Just det, vad var det vi gjorde då, förutom att fånga dem i nät och allmänt irritera små fåglar? Först och främst satte vi på en ring på benet (notera hur fåglarna på de översta bilderna surt biter vår stackars lärare i fingret). Sedan mättes vingarna. Allt som mättes skrevs ner på ett speciellt papper.

1) Arg talgoxe får vingen mätt. 2) Lika arg blåmes får ring runt benet
3) Pilfink får vingen mätt 4) ringmärkning

Vi bedömde också ålder och kön i de fall det var möjligt, samt hur välgödda de var genom att spana efter organ under huden. Syns inte organen finns det gott om fett. Vi vägde dock också fåglarna - det är såpass avancerat så man stoppar dem upponer i en gammal filmrullehållare.


Som synes är vissa fåglar större än andra....

Förutom blåmesar och talgoxar lyckades vi även fånga två nötväckor, en hona och en hane. Skillnaden syns i hur skarp skillnaden är mellan det röda och vita under vingen. Nedan syns en hane. Nötväckan är ju den enda fågeln i Sverige som rör sig med näbben nedåt på stammarna.

Nötväcka, hane

Vi fångade även pilfinkar, men där är det stört omöjligt att se skillnad på hona och hane. Skillnaden på en pilfink och en gråsparv är framförallt att gråsparven är grå på huvudet. Hos gråsparvarna är det också möjligt att särskilja hanarna och honorna.


I slutänden lyckades vi alltså fånga fyra fågelarter (men nått dussin fåglar totalt). Vi jagade intensivt efter en stare, men tyvärr så undslapp den oss. Nedan kan ni se tre av de arterna som vi fångade i en och samma bild.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar