måndag 20 april 2015

Sådär söderöver

Det har varit en himla rulle med 150% skola, några dagar extra jobb, pållar och träning och vilja ut i naturen med kameran och skrivandet på bloggen har fått ligga nere trots att jag fått många fina bilder jag velat lägga upp! Så nu kommer första batchen - dessa är från min Smålandsresa i påskas då jag hälsade på släkten i de mörka skogarna runt Store Mosse (som är ett naturreservat). Vi har ofta varit ute och promenerat där men det här var faktiskt första gången på spångarna som går direkt över mossen. Visst är det sagolikt vackert?


Tystnaden låg verkligen total förutom mängden av fågelsång när jag och släktingen började strosa över vid sju-åtta på morgonen. Och sådan vidder! Jag var verkligen inte beredd på att hitta det mitt i Småland, utan det kändes mer som om man transporterats norrut i ett enda andetag. Luften var stilla och klar - se bara nedan att det var kallt nog att vara rimfrost på spången.


Direkt när vi tagit några steg ut på spångarna så blev vi konfunderande över ett trummande ljud - och länge spanade vi i gräset och tuvorna för det var så svårt att identifiera riktningen på ljudet. Det var helt spöklikt och övernaturligt på något sätt. Men vi insåg snart att var det något som sprang runt oss i cirklar så skulle vi se rörelsen så vi vände blicken uppåt. Mycket riktigt flög där en långnäbbad fågel men i motljuset och på grund av de snabba rörelsen fick jag ingen riktigt bra glimt av den. Ljudet var ju dock väldigt speciellt och det var uppenbart ingen sång utan ett ljud av rörelsen i sig, så det var lätt att söka upp arten när vi väl var hemma - och jag hade hört min första enkelbeckasin!

Enkelbeckasin över Stora Mosse
Två andra fåglar förde också oväsen runt omkring oss varav den ena var väldigt lättidentiferad... tranornas tutande är ju svårt att glömma bort! De hade en riktig morgonkör i horisonten, och ett par passade på att sträcka sina långa vingar i morgonsolen.

Tranor över Stora Mosse
Den andra fågeln var en småfågel och den satt i de ynkliga björkarna som kämpade för sin överlevnad på mossen. Men här och var flög den upp och gjorde några lovar under intensiv sång innan den satte sig igen. Jag fick ingen superbra bild, men jag misstänker starkt sävsparv. Tyvärr hade jag fel (se kommentar!). Detta är tydligen en ängspiplärka! Jag trodde de hade betydligt slankare kropp men alla dessa brunspräckliga småfåglar är ju inte lätta inte! Skönt att det finns duktiga människor som kan hjälpa en på traven.

Sävsparv? Ängspiplärka
Sävsparven har jag visat på bloggen tidigare, då en hane i häckningsdräkt vilket gör det betydligt lättare. Vad jag reagerade på fågeln ovan var att den var väldigt spräcklig och påminde om den större, satta formen jag kom ihåg från sävsparvarna. Med tanke på biotopen verkade också sävsparv vara troligast. Tyvärr gick det inte helt rätt - så ängspiplärka gäller det att komma ihåg denna gång!


Vid det här laget var vi rejält kylslagna (speciellt min fotande fingrar) och tesugna så vi var glada över att komma tillbaka in i skogen igen och närmande oss deras naturum (som olyckligtvis öppnade sent på grund av att folk tydligen inte alls vill jobba tidigt på morgonen på påsk). Det fanns många fåglar i skogen runt naturum och de hade en hel uppsjö med fågelmatningsbord som lockade allt möjligt. Jag såg "de gamla vanliga": bofink, blåmes, talgoxe, och en nötväcka som svepte in, snodde nått frö, svepte bort - i princip samma väg om och om igen precis framför näsan på oss medan vi fikade.

Nötväcka
Min lycka var dock gjord när en väldigt obekymrad kungsfågel skuttade runt bland grenarna precis vid stigen. Jag blev så fast i fotandet av den att min släkting till slut irriterade ropade att det var framdukat och klart. Då sög det till i temagen och jag lämnade kungsfågeln ensam igen.

Kungsfågel
Kungsfågeln är helt makalöst söt. En liten boll - precis som stjärtmesarna men denna har kort stjärt - i mjukt grönbrunt med lite kontraster på vingarna. Jag skulle nog kunna ta den på storleken i sig, men "kronan" gör ju pricken på i:et. En brandgul rand mitt på huvudet gör det oerhört enkelt.

Vi hann med lite mer naturspanande under helgen, även om det höll sig närmare huset. Årets första sädesärla spankulerade förbi utanför tomten till exempel. En gulsparv sjöng febrilt i ett träd också.


På vägen hem till Norrköping igen stannade jag en snabbis utanför Herrebro våtmark (som jag envisas med att kalla Herstadberg i huvudet... vet inte varför). Eftersom jag kom i bil parkerade jag vid Borgs kyrka - så från andra sidan alltså. Fick lite bilder på grågås, tofsvipa, sothöna och så vidare, men även en ny på platsen och en helt ny för mig! Vitkindade gåsen rastade nu i våtmarken. Jämför gärna med kanadagåsen i förra inlägget. Nästan helvitt huvud och det svarta på halsen går hela vägen ner över bröstet.

Vitkindad gås
Min nya art blev en bläsand! Gav också ett väldigt "sött" intryck - precis som kungsfågeln. Hanen har rostrött huvud, blekrosa bröst och gråaktig kropp. Honan är brun, men med betydligt jämnare brun  färg än de flesta andra andhonor jag stött på. Hanen ska ha ett ljust parti på pannan (därav bläsen) men den fick jag ingen vinkel till så såg den aldrig.

Bläsand
Börjar kunna bocka av riktigt många av Sveriges änder nuförtiden - och inte bara tror alla är gräsänder! = framsteg! Hoppas ni också hade en härlig och upplevelsrik påsk så får ni snart se fler fåglar, insekter, blommor och roligt här igen!

3 kommentarer:

  1. Fågeln som du antar är en sävsparv är i själva verket en ängspiplärka. Kolla t ex in den smala och tunna näbben samt streckningen på flanken.

    SvaraRadera
  2. Attans! Jag har ändrat i bloggen nu så ingen tar fel. Är det typiskt för ängspiplärkan att flyga och sjunga, precis som sånglärkan?

    SvaraRadera
  3. Precis som sånglärkan har ängspiplärkan en spelflykt. Typiskt ängspiplärka är att den "faller" ner mot marken. Oftast avslöjar den sig genom att låta "ist-ist-ist".

    SvaraRadera