Vad är väl en dag i skogen?

I fredags blev jag utbjuden till landet på middag, och då menar jag verkligen landet med skog överallt och en enfilig "grusväg" med gräs i mitten. Helt fantastiskt att kunna stänga av allting med stan och krav och bara vara. En hel spahelg hade inte kunnat ge samma sköna känsla av ro.

Utbjuden på middag låter ju lite högtravande, men i det här fallet bestod visiten av myskläder, massa te och god mat vid köksbordet och en liten promenad till ett våtmarksområde. Eftersom min värdinna är förtjust i fåglar så hängde det fullt med fågelbord och fågelmat utanför fönstret, lätt åskådligt från köksbordet. Lyckligtvis (och mycket beräknande från min sida) hade jag med mig min fina nya kamera - min första systemkamera. Bilderna nedan är i stor del tagna genom ett fönster och kanske inte med bästa inställningar, men ändå tydliga nog att kunna identifiera fåglarna.

Jag känner mig lite mätt på de vanliga småfåglarna, och om ni har läst mitt inlägg om fågelmärkning så har ni ju sett ännu finare närbilder på talgoxar och pilfinkar än jag kan erbjuda från min fredagsvisit. Nötväckor såg ni ju iförsig också där, men här kommer lite till. Som ni märker är den röda fläcken under vingarna ganska svårskådlig när man inte håller fågeln i handen och kan lyfta upp vingen, men kanske att det här är en hona med sin något "suddiga" rödhet ut i det vita?

Nötväcka

En fågel som jag inte lyckats fota för första gången förrän i år - pinsamt nog - är domherren. Fick några foton på en promenad i stan häromveckan, men i fredags så fick jag gott om tid att studera både herr och fru av denna art. Frun är ju lite blekare i färgerna och känns igen på så sätt. Jag tycker det är intressant att studera färgfälten på fåglar i olika bilder - t.ex. den stora vita fläcken ovanför stjärten som nästan är osynlig när individen inte har brett ut vingarna.

Herr och fru domare

Jag fick också lära mig att större hackspett tydligen älskar margarin. Ett bra knep inför när jag själv skaffar hus med trädgård och äntligen kan mata fåglar!

Större hackspett, hane

Större hackspett har röda byxor och stort vitt fält på vingarna. Hanen har en röd nackfläck (se den övre mittersta bilden) medan honan saknar denna.

Bofinken är ju Sveriges vanligaste fågel (om ni såg Smartare än en femteklasser häromveckan så vet ni detta redan) men kanske inte lika vanlig vid fågelbord? Jag har inget minne av att ha sett den vid vårt när vi bodde på landet. Men i övrigt brukar den oftast gäcka min kamera precis bortom så många grenar att jag inte får bra foton. Men nedan fick jag ett par bilder på denna roströda lilla skönhet. Jämfört med de bleka domfruarna så ser den ganska rejält röd ut på bröstet.

Bofink

Efter att ha svurit åt deras skygghet ute i stallet, där de omedelbart flaxar iväg utom räckhåll när man går ut på gödselstacken, så lyckades jag också ta lite nära foton på gulsparvar i fredags. Två stycken åtminstone.

Gulsparv

Jag fascinerades framförallt av hur tydligt längsstreckad ryggen var (se mittersta, övre fotot). Såvitt jag har iakttagit gillar gulsparven att leta mat på marken. I skogen när jag sett den har det framförallt varit födosökande på marken och även vid fågelmaten var den aldrig på bollarna eller mathusen. I fallet ovan borde det vara två vuxna hanar, då honor och ungfåglar ska vara mer diskreta i färgen.

Efter lite te och macka så gick vi ut på en liten promenad till den närbelägna våtmarken. Redan på avstånd hörde man tranornas trumpetande, och två par fanns det vid vattnet. Det brukar tydligen vara ett, men i år hade antalet dubblerats.

Tranor

Tydligen ska det vara förväxlingsrisk mellan tranor och hägrar, men jag tycker det är svårt att missa den plymlika stjärten och den annorlunda hållningen. Kroppen hålls lite mer horisontalt, speciellt när den går (se nedre, högra bilden), medan hägern är mer vertikal. Den röda fläcken på huvudet är också karaktäristisk.

I våtmarken fanns även två svanar, och till min glädje var det inte knölsvanen som jag ofta fotograferar ute i skärgården, utan sångsvanar.

Sångsvan

Medan knölsvanens näbb har en svart förtjockad bas (en knöl) och en tydlig S-form på halsen så är sångsvanens näbb rak och enfärgad och halsen hålls mer rak.

För att återgå till småfåglarna så måste jag säga att ibland underlättar det verkligen med bilder för att inse vad man kollar på. Vid matbordet fanns det en flock med grönaktiga, gråbruna individer som jag med en axelryckning antog vara grönfinkar. Att jag inte direkt såg storleksskillnaden är väl för att de hela tiden var i rörelse, men när jag kollade lite snabbt i kameran insåg jag att det var olika arter som skuttade omkring därute. Den större fågeln med jämnare färg var grönfink.

Grönfink

Som hos många andra fåglar har grönfinkens hane starkare färger, framförallt de gröna partierna. Jag gillar också deras mohawkfrisyr... Honan är blekare och med jämnt gråbrun över hela kroppen. Dock har såväl hane some hona gula fält på vingarna och stjärten.

Den mindre grönaktiga fågeln jag såg kollade vi snabbt upp i en fågelbok - grönsiska. Mina första fotade grönsiska (tror jag). Betydligt mer lik grönfinken i färgerna än vad jag trott, förutom de stora inslagen svart som jag borde noterat direkt.

Grönsiska

Grönsiskan är uppenbart liten - se bara jämförelsen med pilfinken i nedre vänstra hörnet! Hanen har svart panna och hakklapp och mer färggrann. I högra kanten ser ni skillnaden på honan (längst fram), hanen (i mitten) och en hona av arten grönfink. Även övre, andra bilden från höger är en hane (t.v.) och en hona (t.h.) framifrån.

Så. Nu har jag lärt mig skillnaden där i alla fall! Ser så mycket fram emot att kunna mata fåglar själv och betrakta dem varje dag och sätta upp fågelholkar. En dag ska jag ha mitt egna hus mitt i skogen - tills dess får jag hälsa på folk som lever i denna lyx. Och ta med kamera.

Ha det gott, så ska ni inom kort få en utförligare rapport av lördagsbesöket i Herrebro våtmark (ni har ju redan fått se Spetsbergsgässen).

En ovanlig iakttagelse?

Tog en tidig tur till Herrebro våtmark under lördagseftermiddagen. Jag misstänkte att det inte skulle finnas så många fåglar än, och det gjorde det inte. Dock ska man ju inte räkna allt i kvantitet - det finns ju kvalitet också! Det verkar nämligen som att jag lyckades se en art som bara passerar över Sverige på vägen till sina häckningsplatser i Svalbard, Island eller Grönland. Och det kanske inte är så att den är så ovanlig egentligen, men den passerar bara Sverige nu på våren och sen när den flyger tillbaka till vinterkvarteren på hösten. I alla fall, den heter Spetsbergsgås. Kännetecken är rosa näbb, rosa ben, en ljus rygg och mörkt huvud och vitt i stjärten. Nu är det ju dock så att de gråaktiga gässen vi ser i Sverige är ganska lika varandra. Grågåsen står ut med sina grova näbb. Nedan kan ni se skillnaden mellan grågässen och de två andra gässen jag såg.

Två grågäss i förgrunden, två Spetsbergsgäss(?) i bakgrunden

På grund av det fina kvällsljuset är det ju dock lite svårt att se om ryggen är ljus eller inte. Jämfört med grågässen är ju näbben mindre, den är också rosafärgad med mörka partier. Att huvudet är mörkare är kanske inte uppenbart heller tyvärr. Lite förvirrande finns det också ett ljust parti vid näbbens bas. Det finns en gås som heter bläsgås som har en vit panna - mycket tydligare vitt än här, men en ungfågel av bläsgäss har inte denna tydliga vita panna. Vad är då skillnaden mellan en ung bläsgås och Spetsbergsgäss? De har olika färger på benen - bläsgås har orangea, Spetsbergsgäss har rosa. Så jag har tur att jag tog så många foton... för det kommer fler (men nu retar det mig att jag rensade kameraminnet lite väl intensivt innan jag såg att det fanns något annat än grågäss).

Spetsbergsgäss?

Nu har gässen simmat i land och vi kan se ben! Jippi! Jag tycker i alla fall att benen ser rosa ut? Fortfarande svårt att se ryggens färg dock. Näbben ser rosa ut även här, vilket utesluter sädgås (som är betydligt vanligare att se i Sverige).

Något annat man kan se hos bläsgäss (i alla fall vuxna) och inte på Spetsbergsgäss är tvärstreckat bröst. Bilden ovan är väldigt överexponerad men nedan finns några söta bilder från när de just stigit upp ur vattnet och känner sig smutsiga.

Grågäss (ovan: i bakgrunden. Nedan: till vänster) och Spetsbergsgäss (?) (de andra två)

Ovan ser i alla fall inte jag några tvärstreck på bröstet och benen, trots att bilderna inte är helt skarpa så ser väl benen rosa ut på alla bilderna? Det går också att se skillnaden i färg på huvud/hals mellan grågåsen och de andra gässen. Jag hoppas i alla fall att det verkligen är Spetsbergsgäss (i annat fall har jag rapporterat fel till Svalan).

Ni ska snart få bilderna från en dagstur ut i skogen samt övriga bilder från Herrebro, men tills dess får ni nöja er med dessa!