En vårdag. En solig dag. En fantastisk dag.

Morgonstund har guld i mund säger man men idag var jag trött och mest sur över att jag hade ätit så mycket onyttigt på fredagskvällen. En promenad innan frukost är bästa botemedlet – en lång sådan, med ljudbok i öronen och glömsk för omvärlden. Men ibland vill saker annat. Batterier tar slut. Fåglar som plötsligt hörs när öronplupparna får ramla ner i fickan. En ödla som prasslar i diket, suset av nyvakna myror i stackarna, en porlande bäck som lockar med mig på avvägar – in i skogen och bort från vägen. Bort från grus och vardagen, in i trolsk blandning av löv och barr. Inte en morgon som alla andra.

1) Bäcken 2) Skogsödla 3) myror 4) Nässelfjäril 5) Tranor

Jag kan långt ifrån alla fågelläten. Jag tror faktiskt jag kan räkna på ena handen de jag kan. Korpens djupa skrik och fasanens hesa förvåning hörde jag på avstånd idag. Talgoxar sprattlade runt överallt, tydligen med lite dialekter för flera gånger såg jag dem och hörde trudelutter jag inte hört inne i stan. Är det bara att jag lärt mig se dem, eller är det väldigt mycket talgoxar jämfört för 10-20 år sedan? Såg två tranor som flög förbi över mig med ett himla "honking" - finns det ens någon bra översättning till detta engelska ord?

Jag skrämde bort den första hackspetten (en mindre hackspett en större hackspett tydligen!) utan ett bra foto, men den visade sig (och hamrade) om och om igen därefter, när den där lockande bäcken väl fått mig av vägen.

Mindre hackspett En större hackspett tydligen - röd gump på dem men inte på de mindre

Inte långt därefter hörde jag ett himla bråk som jag först trodde var kajor, men som sen ändrade ton och från de glimtar jag såg misstänker jag en liten flock nötskrikor på 4-5 stycken (då tänkte jag mer sidensvansar, men lätet är nog inte rätt). En rödhake stötte jag också på men den var skygg och svårfotad men hade mycket starkare stämma än jag trodde fanns hos så små fåglar! En mystisk liten fågel gömde sig högst uppe i tallkrona, och jag fick bara en suddig glimt. 

Rödhake och okänd liten fågel

Läten av alla dess slag. Tvi-tvi-tvi, och tiii-i, och ett läte envist som en gräshoppa från kanske en trädkrypare? Såg den bara på avstånd. Kanske även en lövsångare gjorde sig hörd? (det är nog den enda fågeln jag kan härma med min inandningsvissling) En större hackspett såg jag också, och är ganska säker på att det måste varit en gröngöling. En rovfågel gled förbi över trädkronorna, med ovanligt stora vita fält under vingarna (tyckte jag) för att vara en ormvråk.

Gröngöling, eller hur?

Floran ville inte vara sämre. En första glimt av en knopp vid bäcken (vitsippa tror jag nog) gav vika för ett blommande sparsamt täcke av blåsippor. Mossor och lavar lyste gröna där vätan hade givit dem liv och stora snödroppar prunkade när jag närmade mig en plats som en gång måste hyst någons hem. Vårlök och scillor (vårstjärnor) glimtade till här och var.

Högst upp, vä: Scilla. Längst ner, vä: vitsippa. Mitt: vårlök.
Längst upp, hö: Snödroppe. Längst ner, hö: blåsippa.

Vackra rödgröna stjärnaktiga blad dök upp här och var i gräset, och en ensam gren stack ut ur marken utan blad men med mörkrosa blommor (Tibast troligen). Lumrar med gamla torkade blomstänglar fångade min blick vid diket till gärdet och ännu fler lavar och mossor hånade mitt svikande minne från botanikkursen. Dessa får jag återkomma till i ett annat blogginlägg.

1) Okänd växt 2) (matt)lummer 3) Tibast?

Fyra timmar var jag nog ute. Glömsk för hunger och trötthet och värk. Så gick kamerans batteri samma väg som MP3-spelarens, och jag drog mig moloket hemåt. Nästa gång ska jag komma ihåg extrabatteriet, men då kanske jag inte hittar hemåt förrän natten faller…